Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»2
Schwytz clen 2» Augusti.
Staden Schwytz ligger vid foten af de höga,
obelisk-lika klipporna ’’die Mythen", så stilla, så tyst, som om den
ensamt vore betänkt på att samla sina minnen. Och att
så är, det synes mig tvenne bekanlskaper, dem jag gjort i
dag, bevittna. Den första på morgonen, då vi aflade
besök hos herr K . . ., en af eantonens äldsta oeh ädlaste
familjer. Dess representanter voro äfven nu personligheter
af fin och förnäm hållning, bodde i skönt hus, i
siden-möblerade rum af antik prakt. De uttalade sig med
missnöje öfver landtdagen, som nyss varit församlad och som i
sin ovisa demokratism enstämmigt förkastat en lag, som
eantonens styrelse samvetsgrant hade utarbetat. Herr K.
sysselsatte sig med att samla genealogier och krönikor
öfver eantonens gamla adelsfamiljer. Han meddelade mig en
ny variation af den gamla sägen om svenskarnes invandring
i Schwytz oeh som bekräftade denna. Interessant var
uppgiften att den skett klockan elfva på dagen och att till
minne deraf påbjöds, att folket, hvarje dag, då klockan
slog elfva skulle bedja fem pater noster och tro ave, en
sed, som ännu af landtfolket i Schwytz hålles i vördning.
Artigt, men kallt tog det förnäma paret emot oss, artigt
men kallt tog dit afsked af oss. Ingen fläkt af
gästvänlighet uppfriskade besöket. Den milde, finkänslige P. var
deraf hilt nedstämd. Om aftonen denna dag gingo vi att
besöka en viss herr K**, till hvilken vi hade ett bref. Vi
funno i honom en blek, mild man, oeh en verkligen
interessant personlighet. Efter ett lif af mycket arbete och
mycken nöd hade han vunnit ett stilla oberoende och kunde
egna sig hilt åt de litterära sysselsättningar, som voro
honom öfver allting kära. De bestodo förnämligast, i
samlingar rörande hans födelsestad Brwmen. Hans lilla boning
var ett museum af minnen derifrån. I ett verk af tolf
volymer (!) hade han uppti knat historien om alla gamla hus i
staden, om familjerna och händelserna uti dem. Dertill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
