Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
få se något ovanligt praktfullt — skådespelet efter
solnedgången. Och det var så.
Den vestra och södra horizonten lågade, såsom en ring
af klaraste eld kring den dunkla jorden, hvars lägre
trakter nu alldeles försvunno för ögat; mörker hvilade öfver
djupet. Men i norr höjde sig dunkla jettogestalter, hotande,
såsom ur den eviga nattens hem. Dessa två halfkretsar,
dessa tvenne famnar, ljusets och mörkrets, som här omslöto
jorden, jorden med all dess lust och alla dess qval, denna
lågande dag, — detta "ginnungagap" — denna rufvande,
hemlighetsfulla natt, i en ring — det var en syn, hvars
verkan jng fåfängt skulle söka beskrifva. Det förekom mig
att icke starka hjernor skulle kunna få svindel deraf — för
alltid. Men resande, som älska det starka i färg och intryck,
råder jag att på Rhigi icke försumma scenen efter solens
nedgång. Jag tillbringade, alldeles ensam, öfver en half
timma på höjden; och när jag gick åter till värdshuset, satt
man ännu der till bords, åt och drack och sorlade.
Tyro-larne spelade och sjöngo ännu.
Sedan gick man till sängs. Jag hade fått rum i cn
liten vindskupa, der just jemt och nätt rymdes en liten
säng, en stol och ett bord. Der var ock ett stort fönster,
nästan öfver min hufvudgärd, och då jag släckt mitt ljus,
se! då strålade öfver mig en stjerna, så stor och så klar
att — den lyste mig in i själen och jag kunde ej sofva.
En sådan stjernhimmel, som denna natt på Rhigi, har jag
aldrig sett. Ej under att den höll mig vaken och lät mig
följa alla dess skiftningar ända till morgonrodnaden glöd
och dennas hvitnande mot solens uppgångstid. Och nu
hördes åter alptrumpeton. Det var signalen till solens
uppgång. Jag skyndade upp och ut. De etthundrade
strömmade huller om buller ut på platån, i kostymer och
fysionomier, som sågo temligen förvirrade och yrvakna ut.
Jorden syntes allt ännu "öde och tom", öfvertäckt
af nattens skuggor. Men småningom ljusnade de, och man
såg de små sjöarne der nere betäckta af täta molntäcken
såsom af hvit bomullsvadd. En herre kom ut på klinten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
