Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
zell, St. Gallen. Graubünilen. 1 den tyska reformationen
är en hufvudman och en högslätt; i Schweits delar sig det
nya lifvet allt efter de tusen bergen. Hvar dal har sitt
uppvaknande, hvarje alphöjd sin klarning*). Einsiedelns
högdal hade ock sin. Dess folk kunde välja emellan
ljuset och mörkret! .... Jag återvänder till mina upplysta
benediktiner-munkar. Klostrets betydliga bibliothek, strängt
tillslutet för främlingar, öppnades dock, på min anhållan,
för min vän Penehaud, som önskade der se några af de äldsta
kyrkofädernas skrifter på deras urspråk. "Det är
egentligen orätt , sade den milde abboten, att vårt bibliothek ej
är öppet för alla, som kunna hafva interessc för dess
samlingar."
Pater Brandis och pater Gallmorell skänkte mig flera
böcker dels öfver Einsiedeln, dels af ett högre interesse,
bland dessa Möhlers berömda bok och apologi för
romergk-katholska läran; pater Gallmorell skänkte mig en tryckt
samling af sina skaldestycken, i hvilka verkligen lefver "la
scintilla celesta.’’ De lärda fäderna följde mig till
klostrets gallerportar, bakom hvilka de sedan drogo sig tillbaka,
hälsande med en ridderlig artighet, som kunde ha anstått
fulländade hofmän. Och jag fruktar, att de fromma
bröderna voro detta mera än Evangelii tjenare. Kunde
älskvärd välvillighet och artighet i förening med vackra former
omvända till romerska kyrkan, så hade dessa munkar
omvändt mig; men ....
Jag tillbringade det öfriga af eftermiddagen dels inom,
dels utom den praktfulla kyrkan, under betraktande af
samma uppträden och lyssnande till samma Ave Maria och
Pater noster, som oupphörligt upprepades. Vid
"Vesper" sjöngs af 50 munkar ett präktigt Salve liegma i St.
Meinhards-kapellct. Musik och chor voro ypperliga, men
sången utan all nyansering och ständigt fortissimo. Sent,
i skymningen, gick jag ensam att aflägga ett sista besök i
kyrkan. Tillståndet der var då rätt egendomligt. Bönerna
*) Se Deformationens historia af Mcrle d’Aubigné, 2 bandet 8:de
boken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
