Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Paris nu och Paris för trettio år sedan. Prado. Valentino. ”La Salpétrière.” Den Evangeliska kyrkan. Diakoniss-anstalten. ”Revue Chrétienne.” Bilder af Jeanne d’Arc. Ett vindsrum och ett lyckligt par. Kejsaren och Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
hälsa och ungdomskraft än jag väntat; hans profil kan
sägas vara vackor. Hans ögon äro fula, mörka, uttryckslösa,
utan blick — säges det; jag såg dem ej. — I
Tuilerierna lekte nägra barn i högar af vissnade löf, dem
Octo-bervinden hvirflade omkring. Theatrarne spelade ej, eller
hade ej mera nägra utmärktheter. Rachel var döende eller
död. Pariserlifvet förekom mig dödt. Några magra "Cafés
ehantants", der man sjöng utan tecken till röst, samlade
allena om aftonen de promenerande på bulevarden. Jag
saknade det melodramatiska lifvet af det förra Paris, oeh
jag misstrodde lugnet, som det närvarande framvisade. Att
en sträng polis afskaffat den offentliga expositionen af dettas
sedliga och fysiska eländen var i sig sjelf ett godt. Men
voro de derföre mindre? Voro de öfvervunna eller
endast undangömda? Förbättringar hade onekligen skett uti
stadens utseende och byggnader, men, såsom mig syntes, i
mycket olika riktning med dem jag säg i London ett par
år förut.
I London hade man uppröjt stadens uslaste qvarter,
mörkaste gator; nedbrutit dess usla nästen, nästen för brott
och nöd, låtit luft och ljus inströmma; med detsamma hade
man uppbyggt arbetareboningar i stor styl och ingenting
sparat för att förhjelpa arbetarne till sunda bostäder, friskt
vatten, luft, ljus, allt, som kunde hjelpa dem upp. — I
Paris hade man vinnlagt sig om, framför allt, att försköna
de förnämsta qvarteren. Avenyen från Tuilerierna öfver
"Place do la Concorde’’ oeh till ’Barrière de l’Etoile" är
kanske af det skönaste någon stad kan uppvisa, och mer
än en afton satt jag förtjust på Tuileri-terrassen i tyst
åskådning af detta perspektif medan den gyllne höstsolen
stilla nedgick öfver Seinens strand. "Rue de Rivolir, med
sina vackra hus, stod lik ett regemente i full parad, och
Louvrens väggar betäcktes af bildhuggeri-broderier. Straxt
utom Paris hade Louis Napoleon framkallat konstgjorda
sjöar och berg till Pariserboarnas stora nöje. Deremot
såg Tlsle de Seine" med sina mörka, murkna massor af
polis- och justitie-byråer ut som det mest passande tillhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
