Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Paris nu och Paris för trettio år sedan. Prado. Valentino. ”La Salpétrière.” Den Evangeliska kyrkan. Diakoniss-anstalten. ”Revue Chrétienne.” Bilder af Jeanne d’Arc. Ett vindsrum och ett lyckligt par. Kejsaren och Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
sist i g&r. Der Båg jag nu cn ny och stadnade fängslad
i hänryckt betraktande af Marias himmelefärd af Murillo.
Jag önskade att jag kunnat föra de fallna qvinnorna ur
Prados och Yalentinos salar inför denna Madonna, att de
måtte inför henne nedsjunka såsom ångerfulla Magdalenor;
jag önskade att alla menniskor måtte kunna se denna bild
och i dess skådande fatta huru den högsta renhet och
kärlek föra till en sällhet, så stor att intet menniskohjerta på
jorden kan känna, ingen tunga uttala den. Denna
Mariabild andas lif, skönhet, salighet. Man tycker sig se
kindernas rodnad blekna för himmelens ljus, liksom
morgon-rodnadens bleknar för solens. Raphaels Madonnor äro
själlösa och liflösa bredvid denna af Murillo.
Den andra scenen såg jag i en liten vindskammare,
fem höga trappor upp. Der lefde ett ungt, nygift par,
lefde af dagligt arbete i deras anletes svett. Men rena
hjertan och öppna sinnen, kärlek, förtroende, hälsa, hopp
och förmåga att, såsom sparfvarne på taket, tacksamt njuta
hvart korn, af fadershanden utströdt på deras väg, det hade
de unga tu fullt opp. De voro Skandinaver, de unga
makarne, och hade genom kärlek och flit byggt sig ett litet
trefligt bo midt i Frankrikes volkaniska hufvudstad, hvars
mångahanda skådespel gaf mångfald och rikedom äfven åt
deras stilla lif. Med klara ögon, med nordiska sinnens
renhet och lugn sågo de derpå, utan att låta sig förvillas
eller hänföras.
"Frankrikes volkaniska hufvudstad!" Ja, oaktadt dess
stillhet och tomhet för ögonblicket, kunde jag ej annat än
känna detta likt volkanens lugn före utbrottet Och kan
det väl vara annorlunda? Frankrikes närvarande lugn
hvilar ej, såsom Englands, såsom Hollands och Sveriges och
Schwcits’s, på nationens medvetande och förmåga af
sjelf-styrelse. Det hänger på cn enda menniskas lifstråd —
Louis Napoleons. Och till denne man har man intet
förtroende. Jag hörde tänkande fransmän erkänna det: Han
är cn styresman för ögonblicket, icke för framtiden. Ingen
högre princip, intet iniativ till nytt lif har med honom
uppstigit på thronen, samlande tidens och folkets oroliga sträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
