Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Åter i Schweitz. Postordningar. Vinskörd i Montreux. Romantiska illusioner. Nya bekanta. Chillons första fånge. Vintervistande i Lausanne. Krig och fred i Schweitz. Stilla lif. Nytt lif och nya intressen. Det unga Italien, dess patrioter och poeter. ”Risorgimento d’Italia.” Waldenserna i Piemont. Nya resplaner. Jag måste se Italien. Vårlif i Lausanne. Uppfostringsanstalter. A. Vinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•163
Chillons slott reser sig ur Lemans vågor vid
Mon-treux’s strand, massivt, dystert, men oändligen pittoreskt.
Jng besökte det en gråkall novemberdag, besåg dess torn,
dess statsrum, pinokammare, "oubliettes", och dess djupa,
stora fängelsehvalf, hvilande på klippgrunden. Byron har
ristat sitt namn på foten af en af de massiva pelarne, hans
’ Chillons fånge" har skrifvit det i menniskornas hjertan.
Mon det finnes ett skönare poem än det af Byron öfver
Chillons sista politiske fånge Bonivard, nemligen historien
om dess första fånge grefven af Wala, som krönikan
upptecknat och den ädle historieskrifvaren L. Vulliemin
nyligen skänkt den läsande verlden. Emellan de tvenne
fångarne ligga sju århundraden.
Ett af Chillons torn höjer sig öfver alla de andra,
stort, massivt, fyrkantigt, urgammalt; det kallas ännu i
dag "Walas torn." Det stod ensamt i den öde nejden, ett
föremål för fruktan och fasa, då, år 830, en beväpnad
tropp en dag nalkades det mörka tornet och under tystnad
och stor hemlighet kastade dit en fånge. Det förspordes
dock efter hand i nejden hvem denne var. Det var den
ädle grefven af Wala, Charlemagnes vän och fältherre, en
af kejsardömets ypperste män, sednast abbot af Corbie.
Charlemagnes svage son, Ludvig, förtörnad öfver den
redlige Walas stränga tadel af hans regeringssätt och hans
gemåls (Judits) ränker, lät föra honom från hans
tillflyktsort, Corbie, och kasta honom in i Chillons torn. "Han
förblef der instängd under flera år utan att mottaga något
besök", säger hans biograf Pasease Rudbert, "utom
englarnes, som på alla ställen veta att göra sig väg till den
rättsinniges hjerta. Såsoiu St. Augustin, trodde Wala pä
ett evigt ord, som ständigt meddelar sig till menniskosjälen,
och hans tro på Gud, all trösts outtömliga källa, bevarade
honom från nedslagenhet." En dag öppnades fängelsets
portar för denne Jludbertus, Walas vän. Han bar till
fången ett fridsbudskap från kejsaren. Frihet, gunst och
ära tillbjödos honom om han ville återkalla sina stränga
yttranden och erkänna att han felat. Wala vägrade
ståndaktigt. "Huru — sade han — skulle den högste domaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
