Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Åter i Schweitz. Postordningar. Vinskörd i Montreux. Romantiska illusioner. Nya bekanta. Chillons första fånge. Vintervistande i Lausanne. Krig och fred i Schweitz. Stilla lif. Nytt lif och nya intressen. Det unga Italien, dess patrioter och poeter. ”Risorgimento d’Italia.” Waldenserna i Piemont. Nya resplaner. Jag måste se Italien. Vårlif i Lausanne. Uppfostringsanstalter. A. Vinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•179
krets till ott medel för — Guds rike. Hvad jag saknar
här, såsom öfverallt, är en åsigt af individens förhållande
till samhället, som helgar hvar särskilt gåfva till dess tjenst,
med en klar blick pä alla gåfvors förhållande till
samhällets högsta mål.
En sådan åsigt borde förestå hvarje
uppfostringsanstalt, sväfva deröfver såsom dess goda engel. Om den
felas i den unga qvinnans uppfostran, så felaB det
väsentliga.
Skrif öfver hvar liten flickas vagga : "se Herrans
tjenarinna! Och skrif de orden in i hennes hjerta under
hennes uppfostringstid, och hennes lif skall blifva godt och
ädelt, hurudan än hennes gåfva må vara; och hvarhelst
hennes verkningskrets må blifva, skall hon ej lefva blott för
ett inskränkt, sjelfviskt mål.
Och här, låt mig säga några ord om den man, som
uppfostringsväsendet för unga flickor inom Canton Vaud
och inom hela Schweits har att tacka för sin sednaste, högre
utveckling, hvilken gjort att unga schweitsiskor nu kallas till
lärarinnor i alla Europas länder, — den man, som åt den
protestantiska kyrkans lif gifvit en ny, innerligare riktning,
hvilken hon endast torde behöfva fullfölja för att komma
till sin grundprincip, sin ursprungskälla. Enskilt
tacksamhet manar mig ock dertill, ty mer än alla lefvande
inte-ressanta personligheter och goda vänner i Schweits har för
mig varit och är den döde — och odödlige
Alexander Vinet.
lledan i hans företa ungdom röjdes hans djupa känsla
för allt ädelt och skönt. En dag, i sin familjekrets läste
han hogt CorneilIe’s Cid. På en gång stadnade han tvärt,
steg upp och lemnade rummet. Hans syster följde honom
efter en stund och fann honom på sitt rum häftigt skakad,
badande i tårar. Ilans fader var en rättskaffens, men
sträng man. Ändå älskade honom sonen af hela sitt varma
hjerta. Långt sedan fadren var död gömde sonen som en
helig relik skalen af en orange, som fadren en gång hade
kastat till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
