Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. I Genève. Grefvinnan de Gasparin. Merle d’Aubigné. Arve och Rhone. Mont Salève. Hjelten i skådespelet. Besök i urmakare-verkstäder. Fruntimrens arbete. Arbeterskan. Kyrkor och kyrkliga förhållanden. Intellektuelt lif. Genève ”de ogifta fruntimrens paradis.” Calvins ”Institutions.” Jargonant. ”De lefvande vattnen.” Familjelif. En ny blomma. En gammal Calvinist. Gamla och nya Genève
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•186
måne. I April och i Juni säges hon få sin högsta
glans.
Jag gör ensliga vandringar inom ocli utom staden för
att orientera mig. Detta är mig ett stort nöje. I går
(d. 2 2 Mars) gjorde jag en härlig vandring längs med
Arve, för att se dess förening med Rhone. Arve kommer
ur Ishafvet vid Chamounix, är här en temligen bred,
mycket kall ström, sora brusande bugtar sig med grått,
grumligt vatten än genom sandiga fält, än genom bördiga
högländer, kring hvilka han bildar djupa bugter och knän.
Jag följde Arve vid pass en timmas tid från den vackra
stenbron vid den lilla staden Carvuge, (fordom savoyisk,
nu en slags förstad till Geneve). På en gång framstår för
vandraren, i tvär riktning, en hög ås med bruna, branta
jordväggar, bärande sköna träd och landthus, och derunder
flyter, o! så metalliskt grönblå och klar, den mäktiga Rhone,
icke mera lik den lilla mjölkhvita bäck, som jag såg springa
ur snöfjellets vagga vid Grimsel, icke heller lik den
våldsamma flod, som sednare kommer ner ur högländerna,
bärande deras snöbäckar och jordras, vältrande stenar och
stockar i sina upprörda, grumliga vågor ned mot Leman
vid Villeneuve. Ty der, vid Rhonedalens slut mottager
den klara Leman den vilda bergsvaudraren i sitt djupa
sköte. Då uppstår en underlig strid; vågorna, Rhones och
Lemans, kämpa om öfverväldet; men de jordtunga vågorna
förlora spelet; de sjunka under de klara; de klara blifva
öfverst, och Rhone försvinner i segervinnarens famn. Der
hvilar han länge och djupt; afsätter de främmande ämnen,
som han medtagit på sin vandring, som grumlat hans lynne
och lif, och — hvem kan ’säga hvad som föregår der i
djupet af den klara sjön ? — Rhone har försvunnit der;
men, han synes åter på andra sidan af sjön, vid Genève,
och då så klar, så krystallren och skön 1 Han har blifvit
född på nytt, döpt i ett renare element. Skogens och
himmelens färger sammansmälta i hans klara våg.
Denna dag var mulen och tung; likväl var Rhones
färg osägligt klar och skön. När Arves strida, grå
vattenmassa kastar sig i Rhone, böjer sig denne efter den stri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
