Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. I Genève. Grefvinnan de Gasparin. Merle d’Aubigné. Arve och Rhone. Mont Salève. Hjelten i skådespelet. Besök i urmakare-verkstäder. Fruntimrens arbete. Arbeterskan. Kyrkor och kyrkliga förhållanden. Intellektuelt lif. Genève ”de ogifta fruntimrens paradis.” Calvins ”Institutions.” Jargonant. ”De lefvande vattnen.” Familjelif. En ny blomma. En gammal Calvinist. Gamla och nya Genève
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•188
om aftonen, jetten färgas af den nedgående solens ljus.
Den sköna Napoleons-profilen, som man ser afbildad i
bergets öfversta linier, ocb som man omöjligt kan undgå att
alltid se när man en gång sett den, bidrager äfven till
det betydande i detsammas fysionomi. Från Quai
Mont-Blane ocb från Rousseaus ö skådar man denna profil samt
bela kedjan af de Savoyska Alperna mycket väl. På nämnde
ö tillbringade jag, sittande ocb vandrande i de sköna
lundarne kring Rousseaus bildstod, ensam gårdagens eftermiddag
och afton under Alpernas betraktande. De togo sig härligt
ut i den sjunkande gyllene solen, isynnerhet
Mapoleons-bildcn, som sist belystes af hennes strålar. De syntes mig
lysa ett Guds frid öfver hjelten.....
Han sofver så godt på sin bädd af snö,
— En lugnare verlden ej uger —
Han vill ej mer strida, han kan ej mer dö,
Och solen står vakt vid hans läger! —
Man talar mycket om den hastiga scenförändring, som
solens nedgång frambringar bland Alperna. Nyss lyste
deras spetsar i guld och rosenrödt, och nu, på en gång,
blekna de, bli askgrå och stå. så till sägandes, lik. Och
detta är sannt. Men jag har ej hört någon anmärka, hvad
som dock är högst anmärkningsvärdt, nemligen det nya
ljus, den andra klarheten, som faller öfver dessa snöklädda
toppar en liten stund efter deras fördunkling, ett
uppklarnande, som under molnfria aftnar tilltager småningom och
upplyser himmelen öfver dem ända till zenith, så att man
stundom är färdig att fråga sig, om icke solen kommer
tillbaka, om ej detta är en ny morgonrodnad? Att
iakttaga detta skådespel är mitt stora nöje; jag har stundom
sett denna andra klarhet — som påminner mig om "det
andra ljuset", hvarom våra nordiska sagor tala — räcka
ända mot midnatten.
För att icke trötta dig, min L*, med tal om de eviga
bergen, deras höghet och skönhet, vill jag en gång för
alla säga dig hvad — de sagt mig, då nemligen jag lärt
fatta dem rätt. Ty ofta nog har jag känt mig mera tryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
