Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•226
Men hvar och ön kan hafva endast nöje af en färd
till Arveirons källa. Floden springer ut vid foten af
ishafvet. Vi skåda nu detta nedifrån den gröna ängen, der
det tvärt upphör. Det är här, vid bråddjupets brant, som
dess fantastiska is-gestalter hopa sig i allt vildare grupper
och liksom fläta sina is-armar kring hvarandra för att ännu
uppehålla sig på branten, — förgäfves! De måste störta
ned i djupet och svälla Arveirons brusande vatten. Man
tycker sig se en is-stad med dess innevånare, slagna med
fasa och orörlighet, skrida mot afgrunden. Inom den stela,
döda massan brusar dock lifvet, men upplösande, förstörande
för den. Floden födes och befriar sig i dess underjordiska
hvalf.
En af is-gestalterna höjde sig öfver alla de andra,
ocli denna var en gestalt af skonhet. Figuren, ställningen,
de klara is-draperierna, allt hade en förunderlig vålnad af
den Sixtinska Madonnan med barnet. Men äfven denna
sköna gestalt sväfvade mot bråddjupet.
Om aftonen denna dag gåfvo kanonskott tillkänna att
en ny "ascension" af Mont-Blanc blifvit lyckligen utförd
af några vågsamma resande. Min guide tadlade dem och
förklarade det för en ren ’ betise ’ af "messieurs et dames"
att våga sina och andras lif för att komma dit upp och
se — oftast ingenting. Han sjelf hade mer än en gäng
varit med på dessa Mont-Blancs-färder, och mer än en
gång sjunkit ned i remnor ända under armarne, och blifvit
uppehållen endast genom det tåg hvarmed alla isvandrare äro
fästade vid hvarandra, ty ingen resande får på färden upp
till bergets spets medtaga mindre än sex guider. En af
dessa herrar resande går ännu i Chamounix dal med grönt
flor för sina af resan svårt angripna ögon. De flesta byta
om liud efter detta besök i höjden och lida. mer eller
mindre till hälsan. Endast trenne fruntimmer, alla tre ogifta,
lia hittills bestigit spetsen af Mont-Blanc, Mille Paradis,
M:lle d’Angerville (en liflig, energisk fransyska, som jag
såg i Genève) och en engelska, hvars namn jag ej erindrar
mig. De tvenne sednare, damerna läto, sedan de kommit
på högsta höjden, lyfta sig upp på guidernas axlar, på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
