Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•229
och går oupphörligt vid kanten af bråddjupet på ena sidan.
Man kan ej afhålla sig från att hisna vid tanken på en
kullerbytta. Och en sådan händer ibland. Vi äro nu i
Canton Wallis. På ett ställe af vägen möta vi en
procession af munkar samt män och qvinnor, som, mumlande
böner under ljudet af binglande klockor och i hvita
kläder, gå till någon madonnabild i nejden för att anropa henne
om regn. Processionen kommer från byarne i bergen, der
torkan är förfärlig och förbränner skördarne.
Anda till Cantine du praz" är vägen farbar; sedan
måste man rida eller gå. Louise vill gå med mig, och
vår guide går förut med mulåsnan, som bär våra
nattsäckar. Solen bränner ännu het, men pilgrimerna, som
bedja om regn, tyckas ej bedja fåfängt. Moln skocka sig,
åskan höres och snart börjar det regna. Nu blir det äfven
kallt och vinden blåser häftigt. Med våra långa alpstafvar
vandra vi modigt framåt, men nu kommer mörkret med
allt tjockare moln öfver oss och snöslask på jorden. Och
Hospicen, den efterlängtade "Hospice de St. Bernard"
vill icke synas.
Ändtligen se vi en stor regelmässig, grå massa stiga
fram mellan de grå klipporna rundt omkring. Sällan har
det räddande herberget blifvit hälsadt med större glädje.
Och munkarnes deltagande hälsning: "pauvres dames!"
ljuder för oss som en ljuflig musik. Sednare delen af vägen
hade vi gått genom djup snö och voro genomvåta af den
och af regnet. Men vi byta om kläder, föras derefter in
i ett stort rum, der en ansenlig eldbrasa gläder själ och
sinnen, och vi sitta snart, jemte flera andra resande, vid
bordet, der man serverar oss med the, smör och bröd.
Smakande, den österländska nektarn ser Louise med lysande
blickar på mig, hviskande: "c’est bon!" Sedan hvilade vi
i bergfasta sängar med laviner af lakan och fjäderbäddar.
Omkring 150 personer — större delen fattiga vandrare —
herbergerades i Hospicen denna natt.
Jag vaknade om morgonen vid bruset af orgeltoner.
Det var morgonens messa. Jag bevistade sednare delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
