- Project Runeberg -  Lifvet i gamla Verlden. Dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland / Förra bandet, Förra delen: Schweits /
231

(1860-1862) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•231

vanligen en gåfva i kyrkans sparbössa, oeb landtfolket
förer stundom dit gåfvor af smör, ost m. m. Dock
uppgår detta ej till mycket. Klostret närer sig samt de många
tusen pilgrimerna af sina egna fonder. Under revolutionen
år 184 7 indrogos dessa och klostrets fäder bortvisades.
Men vandrarne öfver bergen påkallade högt återfåendet af
de gamla fäderna och den gamla gästfriheten. Regeringen
måste återställa begge, oeh så står St. Bernards hospice
ännu i dag såsom ett den christna kärlekens monument
och en heder för katholska kyrkan. Men snart torde dess
tid vara förbi. Den sardinske. ministern Cavour har
genomdrifva sin regerings samtycke till anläggandet af en
jernväg, som skall tvärt igenom Alperna — Mont Cenis
genomborras derföre nu som bäst — förbinda Piemont
med Schweits och med det öfriga Europa. Om tio år,
säges det, skall den bli färdig, oeh då torde St. Bernards
tusen-åriga lierberge blifva öde; ty man skall ej taga en
fyra eller fem dagars besvärlig väg då man kan, utan
möda och för en ringa afgift, hinna målet på tolf
timmar.

En särskilt byggnad nära herberget bevarar kropparne
af dem, som omkommit under vandringen öfver berget.
De äro uppställda kring väggarne och gifva en förfärlig
anblick. Efterhand falla de sönder; golfvet är beströdt af
dödskallar och ben. Hvarföre låter man icke jorden
betäcka dessa lemningar? De kunna ej lära oss något och
ingifva en fasa, som icke tillhör den död, som fört dem
hit. ’ Döden genom förfrysning", sade vår unge körsven,
"är icke plågsam. Man somnar in — och så vaknar man
"ej mer. Och när man är fattig — utan framtid på
jorden, så — litet förr eller litet sednare, livad gör det ?
"Alla måste gå den vägen. Godt är att få dö utan
plågor !".....

En liten bergssjö af melankoliskt utseende ligger ett
litet stycke från det sorgliga rummet. Och nära derinvid
begynner man nedstiga åt Italiens sida, i Piemont och den
sköna Aosta-dalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:19:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifigamla/1/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free