Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
"deras tro, si att de ingifva håg att köpa boken. — Och
"så draga de själar ifrån oss och till deras affälliga sekt.’"
Länge lefde emellertid Waldenserna oanfäktade i skydd
af sina berg, sin afskiljda belägenhet och sina rena, enkla
seder. De odlade sina fält, öfvade en ren christendom och
begingo nattvarden i bröd och vin enligt den äldsta
kyrkans bruk. En dem bevågen skriftställare säger: "bland
dem finnes knappast en qvinna, som ej lika väl som hvar
man, kan uppläsa bela Skriftens text i sitt hvardags
tungomål. De lära den rena läran och anbefalla ett heligt lif.1"
I elfte århundradet vittnar en slags prosaiskt poetisk
dikt kallad ’ la noble Leijijon, om Waldensernas moraliska
lif och lära. Den Waldensiska kyrkan har vid denna tid bildat
blomstrande kolonier i Apulien och i Calabrien. De hafva
förbindelser med Dauphinc och Provence, och äro
trosbrö-der med de senare så grymt förföljda Albigenserna.
Men det lilla ljuset, som lyste i mörkret, började nu
sprida ett alltför starkt sken. Påfvedömet förskräcktes
deraf och hotade församlingarne med bannstråle om de ej
i allt undergåfvo sig Romerska kyrkans bruk och statuter.
De svarade: 7 hellre döden, än mässan!" Då utbröt emot
dem en blodig förföljelse. "Hvarföre?" frågade
AValden-serna. "Vi följa endast de bruk och lagar, dem vi ha
"ärft af våra fäder allt sedan apostlarnas tid!" Svaret härpå
blef fängelse och de grymmaste afrättningar. Dessa
öfvades med ett sådant raseri i Calabrien, att den
blomstrande församlingen der snart föröddes.
De som räddade sig ur blodbaden, flydde till de
Waldensiska bergen. Snart var den Waldensiska församlingen
inskränkt inom dessa allena. Men nästan i hvart följande
århundrade hemsöktes de här af katholska kyrkans förföljelser
och af dennes lejda tjenare, rof- och blodgiriga soldater.
Historien vet inga grymmare uppträden, men icke heller
några hjeltemodigare än dem, som tilldrogo sig och åter
och åter upprepades i dessa dalar. Der finnes ingen klippa,
ingen flod, som icke färgats af martyrers blod. Men de
ledo gladt, hjeltemodigt: de uppmuntrade hvarandra att dö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
