Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
hågkomna och befriade frän mången tryckando orättvisa.
Men fullkomlig medborgarerätt hade de likväl ej vunnit,
och deras ställning var allt ännu oviss och obestämd. De
yoro dock tacksamma och hoppades. Det var en fredag,
den 25 Februari 1848, då pä torget i Lucerne spridde
sig nyheten, förkunnad i ’’Gazetta Piemontesc’ , att Carlo
Alberto beviljat Waldensiska församlingen full emancipation
med fri- och rättigheter lika med alla statens öfriga
medborgare.
Det var torgdag och mycket folk var på torget. Men
glömd blef nu all handel; man ropade högt af fröjd; man
tryckte hvarandras händer, omfamnade hvarandra, grät af
glädje. Gamla och unga skyndade sedan att bära det glada
budskapet hvar till sin dal och sitt hem. När natten kom var
köpingen la Torre illuminerad, äfven Katholska klostret
tände lampor till bevis om deltagande i brödernas fröjd.
Ocli på alla håll, på de snötäckta bergen, ända upp till
deras högsta toppar, flammade glädjeeldar och vände natten
i dag. Äfven i Turin illuminerades flera hus, Engelska
och Preussiska gesandternas höteller bland dessa. Genom
hela Piemont gick en rÖTelse af glädje. Den 2 7
Februari samlades på Marsfältet utanför Turin dcputationer
af alla rikets provinser och communer för att tacka
konungen för gåfvan af constitutionen och med en gemensam
fest liksom inviga det nya styrelsesystemet. Sex hundra
Waldenser stodo der, anförda af 10 af deras Pastorer,
såsom representanter af dalarnas befolkning.
Ödet, så var det sagdt, skulle bestämma öfver
ordningen, i hvilken deputationerna borde marchera in i
staden. Men den ädle Marquisen dAzeglio hade beredt det
annorlunda. I spetsen för en liten afdelning af
central-commissionen nalkades han Waldensernes folk, i det ban
sade: ’’Waldenser! J hafven hittills ofta varit de sista
"bland oss; i dag skolen J vara de första. Gån främst
"bland provinsernas corporationer in i Turin!"
Waldenserne buro en fana, på hvars blå
sammets-grund man läste dessa ord, utsydda i silfver: "oi Re Carlo
Alberto, gli Waldensi ricognoscenti!" När de med detta
banér, i spetsen för de talrika corporationerna, tågade öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
