Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
till abbé Lambruscini — "så blir en af oss vald; men om
"den Helige ande styr valet så blir den gode Mastai Feretti
"Påfve." När kort derpå kardinal Mastai Feretti såsom
Pio Nono uppsteg på den påfliga throntn och begynte
sin regering med idel frisinnade välgerningar — en
stor-sinnad amnesti samt gåfvan af åtskilliga fri- och
rättigheter, dem folket länge önskat — då trodde man för visso,
att den Helige ande styrt det nya valet. Italien såg i Pio
Nono den andlige primas och befriare, som Gioberti skådat
i sin hänryckta syn. Hela Italien sjöng Pio Nonos lof.
Främmande folk och furstar sände honom hyllningar. Det
var ett allmänt jubel, ett allmänt komplimenterande och
festiverande.
Pio Nono hade gifvit förstlingar till folkets frihet och
till fri författning inom sina stater. Italiens verldsliga
furstar kunde ej göra mindre, om deras folk bådo derom.
De gjorde det, och nu följde — hvad historien och
verlden vet. De medgifna rättigheterna firades med stora fester;
så kommo nya fordringar, nya medgifter och nya fester;
så åter fordringar på löftenas uppfyllelse, eller på nya
medgifter; så dröjsmål eller vägranden från furstarne,
pockande från folkets sida, och efterhand allt mera spända
förhållanden. Frihetspartiet skiljde sig i tvenne läger;
inom dessa voro många skiftningar. Det moderata ville
reform och frihet, men småningom och med bibehållande af
religion och kyrka. Det ultra-liberala hade äfven många
färger, men växte allt mer under Mazzinis fana, som —
med rätt eller orätt — kallades den röda
republikanis-mens. Båda partierna voro eniga uti att fordra
constitu-tionel frihet för Italiens folk. Och man fordrade med lock
och pock. Constitutionen!.1» beviljades af regenterna,
godvilligt af några, tvunget af de flesta. Yrande glädjefester
följde. Den ll:te Februari 1848 beviljades — eller
af-tvangs — i Neapel constitutionen; i Turin gafs den d. 4:de
Mars; i Iiom den 14:de Mars; i Florenz den 17:do Mars.
Den adertonde Mars begynte uppresningen i Milano ; och
den 19:de gaf Carlo Alberto befallning att samla
Piemon-teeiska hären vid Ticino. Den 2 3:dje förklarade den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
