Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. En vecka i Genua. Folklif, Palatser. Italiensk Evangelisk kyrka. Resa till Spezzia. Blick öfver Sardinska staten. Pisa. Hospitals-utseende. Pisa förr och nu. Det lutande tornet. Catharina Ferucci. ”La donna Italiana.” Rosa Ferucci. Domkyrkan och San Piso. Florenz. Lif, konst, skönhet. La specola. Galileo. La Tribuna. Toscana förr och nu. Från Florenz öfver Sienna till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
bart. Det skönaste sommarväder gaf oss ro att njuta fullt
dessa scener, och mången ordlös, tacksam känsla höjdes
från den sköna jorden till den sommarmilda himmelen öfver
den. Men svärmar af tiggande barn, som långa stycken
af vägen sprungo efter vår vagn, störde resans fredliga
njutning. Ar detta tiggeri osed eller är det verklig
fattigdom ? I alla fall är det lika sorgligt, och Piemont har icke
uppfyllt sin uppgift förr än detta tillstånd upphör.
Första nattherberget togo vi vid Sestri, en hafsbugt
och hamn af stor skönhet. Spezzia, der vi nu befinna
oss, vid slutet af vår andra resdag, är en större hamn, i
hvilken vi se stora fartyg ligga för ankar. Spezzia är
äfven en besökt badort och man ser några badgäster ännu
promenera längs stranden.
Solen har nyss nedgått, men aftonrodnaden lyser klart
på den djerfva gruppen af Cararas marmorberg.
Aftonstjernan tänder sig öfver hafvet, som slår i lugna, långa
vågor sakta mot stranden. Vi hafva ett förträffligt
her-berge i "la Croix de Malte", med hvita inarmortrappor och
allt utseende af ett palats. Vi, Jenny och jag, hafva tagit
ett saltsjöbad, druckit thé, läst tillsammans, och medan
min unga väninna går till hvila skrifver jag mitt sista
farväl till Piemont; ty i morgon lemna vi dess gebit. Vi
äro här vid den yttersta gränsen söderut. Jag är glad
att hafva sett något af Piemonts skönhet äfven i norr,
öster och vester. Huru rikt utrustad är ej denna stat i
alla afseenden, huru skapad för ett fritt och lyckligt
folklif. Få länder förena mera mångfaldig skönhet och
egendomlighet. De Waldensiska dalarna vid Po’s källor, vid
Monte Visos fot, de sköna insjöarne Lågo Maggiore och
Como, med deras kransar af alper och tjusande stränder,
den rika slätten, der alla söderns frukter mogna, der växande
städer stå med gamla, stora minnen och nytt uppspirande
lif, kustlandet ända ifrån Nizza och hit, med de stora
hamnarne och det makalösa klimatet, de välgörande baden
— de sjukas hälsa — och en skönhet öfver all
beskrifning ! — — Måtte Piemontska staten blifva så god, som
den är skön och rik, och — den skall då bli perlan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
