Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. En vecka i Genua. Folklif, Palatser. Italiensk Evangelisk kyrka. Resa till Spezzia. Blick öfver Sardinska staten. Pisa. Hospitals-utseende. Pisa förr och nu. Det lutande tornet. Catharina Ferucci. ”La donna Italiana.” Rosa Ferucci. Domkyrkan och San Piso. Florenz. Lif, konst, skönhet. La specola. Galileo. La Tribuna. Toscana förr och nu. Från Florenz öfver Sienna till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
m. m , väcka tanken på plågan, sovn en sådan operation
måste förorsaka den lefvande menniskan och att den
lifs-varma coloriten af kött, ådror, hud m. m. ger en ständig
illusion af lifvet. Detta intryck mildras dock af den
aktning eller rättare den vördnad och pietet, hvarmed dessa
taflor äro framställda. Hvar särskilt kroppsdel ligger på
ett sidenhyende, en del af dem under glas. De hela
gestalterna ligga i naturlig storlek, på hvita bäddar, och under
det deras inre delar blottas för åskådaren tyckes uttrycket
i deras ansigten säga: ’För vetenskapen, som upplyser,
"för konsten, som helår!" Det är ett tåligt hängifvet
uttryck i dessa gestalter, som rörde mig såsom någonting
verkligt och stort. De. qvinnüga gestalterna ligga liksom
försänkta i magnetisk sömn, och konstnären har derutinnan
gifvit bevis på 6äker takt och menniskokännedom. Qvinnan
kan ej för vetenskapen offra sin qvinnligbet, och bör det
ej heller. De flesta af dessa hufvuden äro unga och sköna,
kinderna blomma medan ögonen blicka medvetslösa och
stela. Få en skön, ung qvinnogestalt hade man satt ett
glasperlband om halsen och handen leker med de rika
hårflätorna under det allt ifrån halsen är öppnadt, blottadt! —
Är detta ett hån? — på mig gjorde det ett pinsamt
intryck. Med innerlig beundran dröjde jag i betraktande af
den öfre afdelningen af menniskokroppen, af åderbyggnaden,
som, likt den rikt grenade kronan af ett träd, utbreder sig
öfver hufvudet, af hjertat på dess herdestaf emellan
lungorna — två hemliga vingar; — vid ögat, så skönt
framträdande ur dess skyddande hylsor. Jag sökte hela mitt
intryck af dessa sönderslitna kroppar med betraktande af
deras mest betydande symboliska och profetiska delar —
ty hela naturen är ju afbildad der, berg och strömmar,
träd och blommor och djur! äfven kroppsligen är
menniskan en "mikrokosmos", en liten verld, der den stora verlden
är afbildad eller sammanfattad. Menniskokroppen är en rik
symbolik, som väcker stora tankar och aningar! Och jag
upprepade för mig de profetiska orden: "Man hafver ett
"naturligt lekamen; man hafver ock ett andeligt lekamen,"
–"det varder sådt förgängeligt och skall uppstå oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
