Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. En vecka i Genua. Folklif, Palatser. Italiensk Evangelisk kyrka. Resa till Spezzia. Blick öfver Sardinska staten. Pisa. Hospitals-utseende. Pisa förr och nu. Det lutande tornet. Catharina Ferucci. ”La donna Italiana.” Rosa Ferucci. Domkyrkan och San Piso. Florenz. Lif, konst, skönhet. La specola. Galileo. La Tribuna. Toscana förr och nu. Från Florenz öfver Sienna till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
i sin konst, och hans karakter och lynne voro icke utan
den råa, nästan vilda kraft, som man läser i hans ansigte;
och mången bitter kamp gick han igenom under sitt lif.
Men ban var dock mäktig af höga och ömma känslor.
Hans fosterlandskärlek var stor och stark, och hans kärlek
till den ädla qvinnan och skaldinnan Vittoria Colonna
(Mar-kisinna af Pescara) var af skönaste, ädlaste art. I hans
sonnetter till henne, röjes en känsla af högsta allvar och
innerlighet. Icke underligt att den sköna qvinnan gäldade
hans tillgifvenhet med varm vänskap och beundran.
Intressantast af rummen är Buonarottis matsal, på hvars väggar
han sjelf i sitt raska manér målat Toscanas ryktbara män
i åtskilliga grupper. På en vägg 6er man philosopherna,
på en annan naturvetenskapens dyrkare; — Galileo ses i
sprittande glädje kika i sitt teleskop ; — på en tredje äro
theologer och philologer; på den fjerde skalder och
litteratörer. Dessa hafva lagerkransar kring sina hufvuden, äro
omgifna af palmer och springande källor ; man känner
bland dem igen: Dante, Petrarca, Boccacio. I bakgrunden
står Savonarola, med dyster blick betraktande de
bekransade skalderna. Hans kraftfulla ansigte har likhet med
Luthers. Och något af Luthers rena nit och kraftfulla
uppträdande var äfven hos Savonarola. Han vågade att
uppträda emot påfven och påfvedömet — då i det djupaste
förfall. Alexander den sjettes gudlösa lif eldade hans
predikan om ett rent lefverne, om en christlig konst. Med
lågande, ofta dyster vältalighet fördömde han all verldslig
konst och verldslig njutning; han ville göra bela verlden
till ett bönkapell. Folket strömmade till honom, förde till
honom en mängd dyrbara böcker, instrumenter, taflor m. m.,
som ban lät uppbränna. Han kämpade mot påfven, men
påfven var starkare än reformatorn, och Savonarolas bål
restes på samma plats, "Piazza del gran’ Duca" i
Florenz, der ban låtit uppbränna den verldsliga konstens
tro-pheer. Ännu i slutet af förra århundradet sågs platsen,
der han lidit martyrdöden, betäckt med blomsterkransar.
Icke femtio år efter honom skulle en annan munk —
Luther — föra hans protest ut till seger, dock med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
