Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Rom. Första intrycket. Första vandringen i gamla och nya Rom. Påfven. Yttersta domen. Kyrkliga fester. Salongs-lif. Folk-lif. Mirakeltro. Katakomber. En skaldinna. Juldagen i Vatikanen. Barnpredikningar. S. Paulo fuori de Mure. Omvändelseförsök. Litet af hvarje. Slut på året 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
af föda och hvila i hötel della Minerva. Ett ord om vår
resa bit.
Vi lemnade Florenz på jernväg och hoppades om
tre timmar vara i Sienna. Mot slutet af de tre timmarne
se vi föremål, som tillkännagifva en stad, men —
besynnerligt! dessa föremål synas oss så bekanta, som om vi
sett dem nyligen; och der — står icke der? .... jo,
riktigt, ett snedt torn, o! fasa! Vi äro i Pisa!. . . . Den
vårdslöse konduktören vid jernvägståget hade försummat
tillsäga oss då jernvägen delade sig och sträckte en bana
till Sienna! Hvad var att göra? Vi måste qvarblifva i
Pisa till dess, några timmar sednare, ett tåg gick derifrån
till Sienna. Men solen sken, de vakthafvande vid
jernvägs-stationen voro särdeles vänliga och deltagande i vårt öde,
vi lemnade våra saker i deras vård och beslöto att taga
hela saken icke blott kallt, utan lustigt och lätt. Vi
gingo åter upp i staden. Den såg nu, vid solens ljus,
betydligt annorlunda ut än då vi »ist lemnade den. Flera
välklädda personer gingo på gatorna, der voro mindre
tiggare och dessa mindre disperata; Arnö återgaf solens
bild. Jag återsåg det lutande tornet, Campo Santo och
Catharina Ferrucci. Allt såg ljusare ut, äfven den
sörjande modren. Hon hade begynt arbeta; det var till och med
ett leende på hennes behagliga, uttrycksfulla ansigte. Vi
ordade, och disputerade litet, om Catholicismen och den
evangeliska läran, men i all vänlighet. Catharina Ferrucci
förstår lika litet, som de flesta katholiker, hvad
denna sednare lära innebär. Jag gladde mig att se henne
litet gladare. Arbetets välsignelse 1
Klockan fyra eftermiddagen sutto vi åter, Jenny och
jag, på jernvägen, nu i fast förtröstan att komma till
Sienna innan natten. Jemte oss i vagnen satt en ganska
elegant, tätt beslöjad dam, och bredvid henne en vacker ung
herre med mörkt Italienskt ansigte.
Jennys oemotståndliga, ungdomliga skratt öfver vårt
res-"qui pro quo" ådrog henne det resande parets
uppmärksamhet och orden: "e bella! bellissima!" vexlades
emellan dem. Den beslöjade damen gjorde på fransyska frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
