Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Rom. Första intrycket. Första vandringen i gamla och nya Rom. Påfven. Yttersta domen. Kyrkliga fester. Salongs-lif. Folk-lif. Mirakeltro. Katakomber. En skaldinna. Juldagen i Vatikanen. Barnpredikningar. S. Paulo fuori de Mure. Omvändelseförsök. Litet af hvarje. Slut på året 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
som låta ljus och luft inströmma i den underjordiska
graf-staden.
Efter omkring en timmas vandring genom otaliga
gångar samt flera kapeller, liknande de nyssnämnde, kommo
vi till det första århundradets katakomb. Innan vi
ned-stego i den gjorde oss De Bossi uppmärksamma på en
inskrift, som finnes af samma hand ofta upprepad på murarne
alltifrån grafkapellerna i S:t Calixti katakomb, ända till
ingången i denna — de förste christnes. En pilgrim hade
genomvandrat dessa rum under det han bedit för — en
väninna, och sin bön har ban skrifvit på murarne i dessa
ord:
"Sophronia! lefve du i Gud!" Först vid dörren till
den äldsta katakomben synes han hafva stadnat och bönen
har nu fått ord, som vittna att han känner sig bönhörd.
Här i röda, latinska bokstäfver läser man tydligt:
"Sophronia dulcis, vive inDeo!"’ Tu vivis in Deo!’
(Sophronia, du ljufva, lef uti Gud! Du lefver i Gudi)."
Bokstäfverna äro mörkröda såsom skrifna med blod.–
Hvem måste ej här tänka: "kärleken är starkare än döden."
Yi vandrade in i det första århundradets katakomb.
Här var ingen prakt, inga marmorpelare och bilder; trånga
gator och gångar, i hvilkas nicher — låga rum eller
laf-var, öppnade i väggarne tre våningar högt — öfverallt
lågo benknotor och kalkartadt stoft. Här, intet ljus, ingen
luft utifrån, men ändå en luft, så underligt god, varm och
ren, som i en stilla sängkammare, der det är godt att
hvila. Här hade ett fattigt och förföljdt folk sökt skydd
för sina döda samt för sin predikan om de dödas
uppståndelse. Ej heller saknades här minnesmärken af de
äldsta christnas kult och konst. Flera frescomålningar i
krafkapellerna vittnade om dessa, och de öfverträffade vida
i styl och konstvärde de Byzantinska bilderna i katakomber
från fjerde århundradet.
I fonden af ett litet kapell var en väl bibehållen
humoristisk målning, föreställande en herde, som predikar
för fåren. Några lyssna uppmärksamt, andra vända sig
från honom, andra beta på marken, en bock bräker mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
