Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•215
"grippe/ Men donna är nu öfver, solen lyser, våren
stundar, och jag vill litet redogöra för hvad jag upplefvat
sedan jag sist skref.
Då just begynte, odjuret "la grippe" rätt allvarsamt
grassera i Kom, och en mängd dödsfall inträffade inom
den högre societeten. Ibland de döda voro fyra
kardinaler. Dessa fyra sorgeposter efterföljdes af fyra
glädjeposter, nemligen utnämnandet af nya kardinaler. Och dessa
gratuleras och komplimenteras oändligt, icke blott af vänner
och bekanta, utan äfven af — hela verlden i Rom, som
vill göra det på en viss dag i veckan, då de nya
kardinalerna hafva stor mottagning för hela verlden. Derpå
bjuda de till sig hela verlden en annan dag i samma vecka,
då de publikt emottaga kardinalshatten, sätta den på
hufvudet och få heder ocli värdighet af kyrkans furstar,
försteg framför alla prinsar, jerfiväl kronprinsar, på jorden,
samt utsigt — i kikaren — på den tredubbla kronan! —
— Denna ära och värdighet få de dock betala dyrt; ty
det lärer kosta mer än 12,000 scudi att bli kardinal. Och
ofta måsto de derför sälta sig i skuld. Men man lånar
dem gerna, hvad de åstunda, ty deras årliga inkomst som
kardinaler är ansenlig.
Efter "la grippes" gra^p rande i Rom tyckes en annan
sjukdom hafva gripit menniskorna. Det blef ett riktigt
raseri att göra besök och bjudningar, och ehuru jag
undanbad mig de flesta af dem, som kommo på min del,
emedan jag ej kunde göra annorlunda, slutade jag med att
sjelf blifva smittad af sjukdomen och ställde till ett par
små soiréer för skandinaviska vänner samt andra, som
visat oss godhet i Rom. Jag är nu glad att de äro öfver
och att de lyckades så pass; ty näst det att göra
menniskor lyckliga är ingenting mera äfventyrligt, äu att åtaga
sig att roa dem. Men behagliga och bildade menniskor
och musik lätta saken betydligt. Tvenne skickliga
mando-linspelare, som jag en af dessa aftnar lät komma i deras
italienska folkdrägt, roade mig särskilt. Den själ och det
sprittande lif, som de förstå att lägga i den lilla penufjä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
