Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•219
mod medlidande på den ung» flickan, som nu gick att för
alltid stänga sig från alla njutningar af detta slag. Träffade
friherrinnan E. och hennes dotter, som äfven ämnade sig
till nunnevigseln och tillbjödo mig att göra sällskap med
dem. Hela gatan, ett stycke från klostret, var beströdd
med myrtenqvistar; män af påfvens lifvakt stodo på
klostergården. Vi komma in i refectorium, ett stort, ljust rum,
der solen lyser in genom stora fönster. Genom dessa ser
man ut i en trädgård, der gyllne frukter lysa i träden.
Det gör ett vänligt intryck. Ett par grupper af
fruntimmer sitta vid kaffefrukost. En mycket täck ung flicka,
med ett friskt, lefnadslustigt utseende och de vackraste
tänder, klädd i hvitt siden, spetsslöja och präktiga juveler,
går emellan dessa grupper, omfamnar oeh omfamnas —
det är för sista gången, ty hon är "Christi brud", skall i
dag vigas vid din Helige och ej omfamna ett jordiskt
väsen mer. Hon vill visa sig glad, nöjd, men det är en
feberaktig, nervös liflighet i hennes väsen. De äldre nunnorna,
i hvita hufvudbonader och halskläden, som kläda dem väl,
samt med hvita tmiiker öfver deras svarta drägt, trippa
fram och åter genom rummet, vänliga och beställsamma.
Alla äro de bleka, men hafva dock ljusa ansigten, godt,
fridfullt tycke.
Vi gå in i den lilla klosterkyrkan, der nu först
ljusen tändas och der kardinalen, som skall förrätta
invigningen, gör sin toalett framför altaret. Han är en gammal
man med långt, blekt ansigte, vackra drag, men liksom
huggna i sten. Kyrkan fylles småningom af folk, så att
trängseln blir stor ända fram emot altaret. Genom den
täta folkmassan kommer ett långsamt tåg, tvenne påfliga
vakter rödja vägen, marscherande upp emot choret. Dem
följa två ur.ga flickor i hvita sidenkläder, spetsslöjor och
juveler — hon, som jag såg i refectorium, och hennes
syster, något- yngre, (säger man mig), men mera blek oeh
mera allvarsam. Efter dem gå deras gudmödrar och
be-skyddarinnor, förnäma fruar med granna toaletter. De två
unga gå upp i choret och knäfalla framför kardinalen, som
talar uågot sakta med hvar och en af dem. De få hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
