Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•229
blå hafvet, det var en oförgätlig syn och scen! Himlen
var molnfri, och så var hela denna dags glädje.
Mycket tidigt morgonen derpå foro vi tillbaka till
Rom på den gamla Appia-vägen. Lärkorna sjöngo sin
uppståndelse-sång öfver den stora kyrkogården, Campagnan,
som lyste grön i vårens morgondagg medan stora skuggor
af vandrande moln skredo långsamt deröfver och öfver de
omgifvande bergen, de Sabinska, de Albanska och Monte
Cavo med Passionisternas kloster på dess topp. Ur
horizonten framför oss steg det höga, ensliga berget
So-racto.
Vi foro emellan grafvar och marmorbilder till Egerias
källa. Huru skön var svalkan af skuggan och af det klara
vattnet i grottan! Klippmurar och nischer i dem, anbragte
af menniskohand, visade att man i förra tider ansett
Egerias hem som ett heligt tempel. Näppeligen ändå kunde
detta hem då varit så pittoreskt som nu i sin förfallna
skönhet. Naturen hade klädt stenarne med en mängd
vattenväxter, med sköna italienska Lycopedier, som darrade
under de ständigt fallande klara tårarne af källans milda
nymph. En rätt vacker, men ganska bastant nymph af kött
och blod, i den prydliga albanska drägten, låg här,
klappade och sköljde kläder vid källan.
Ett stycke ifrån denna ligger, på en kulle, lunden af
mörkgröna jern-ekar, som kallas Egerias lund och påstås
vara en lemning af den stora, heliga lundén, som fordom
omfattade äfven källan, och der den vise Numa sade sig af
källans nymph mottaga ingifvelscn till de lagar, hvilka
sednare gjorde romerska folket till ett starkt, ordnande folk,
klokt lagstiftande för många folk.
I den sköna lunden — synbarligen uppväxt af gamla
träds rötter — äro inga stenvårdar eller monumenter;
endast de evigt gröna träden och vindens sakta sus i dessa;
— man tycker sig deri förnimma en andes hviskning! —
Traditionen berättar att efter Numas död gick en
deputation af senaten ut till den heliga lunden för att
uppsöka den gudomliga mön, som ingifvit Romas konung de
milda och visa lagar, hvilka gjorde dess folk lyckligt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
