Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•282
grandezza och representera, på sitt vis, den gamla
romerska senatens värdighet vida bättre, än den nuvarande, som
endast representerar till namnet.
Pingstdagen den 2 3 Maj.
Dagen började med lysande sol, kanonskott och
allmän klockringning uti stadens kyrkor. I Sverige säger
man, att solen denna dag dansar på himlafästet’ och att
englar fara upp och ned emellan himmelen och jorden hela
tiden ifrån Påsk till Pingst. I Rom upptages denna tid
af en mängd kyrkliga ceremonier. I en kyrka bestänkas
djuren med vigvatten. De ledas i sådant ändamål, prydda
med röda bandrosor och åtskilligt bjefs, framför kyrkans
port, hvarifrån de bestänkas af en pater — och de tros
deraf få synnerlig hälsa och lycka. I en annan kyrka
välsignas och invigas på samma vis vaxljus, ull med flera
ting, som skola tjena till kyrkliga bruk eller prestkläder.
Dessa symboliska handlingar uttrycka den riktiga tanke :
Alla väsen och ting böra genom den religiösa
åskådningen helgas till Guds tjenst. Men man stadnar vid den
symboliska handlingen. Och kyrkan eller hierarchien, som
här sätter sig i den Heliges ställe, är dessutom ingenting
mindre än helig och helgande. Hvad jag hört om
presternas, i synnerhet det högre presterskapets tro (otro) och
seder (oseder) här och på andra ställen uti Italien, är
icke uppbyggligt och är i vissa fall — till följd af deras
inflytande inom familjerna — förfärligt; men jag vill ej
upprepa det. Ty sjelf har jag icke sett något deraf. Men
hvad jag sett och ser alla dagar, är att dessa lärare och
ledare, som bestänka menniskorna och tingen med vigvatten,
göra föga för att göra dem bättre och i någon mån mera
skickliga för Guds rike. De stänka äfven vigvatten och
göra kors öfver synden och smutsen, och sörja för att
kyrkan sjelf, genom yttre glans och ståt, är så långt skiljd,
som möjligt, från den fattiga, syndiga menniskohopen. Hon
sörjer hvarken för dess uppfostran (hon motarbetar denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
