Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•310
Jag är glad att kunna bespara dig det förfärliga
skriket oeb skrålet af kuskar ocb pojkar vid Eremitaget
(längre få ej vagnarne komina), samt trängseln ocb bråket
med vagnarne i det trånga väg-passet, der åkdonen
sam-mantrasslade sig i en gordisk knut, och der vi sutto
väntande väl i treqvarts timma. Vakt syntes ingen, ej heller
polis, och Neapolitanska folket är makalöst för sin
sorglöshet, sitt buller och skrik. Allt gick dock väl; kosteliga
figurer och genrebilder upplystes af facklornas sken; den
gordiska knuten löstes, vi fingo fara; månen uppsteg, flydde
åt höger långt från Vesuvius och lyste mildt vår väg.
Vacker var uppifrån berget anblicken af Neapels strand,
tecknad såsom i silfverglans af en halfkrets tända lyktor.
Natten blef klar, men ganska kall. Jag vet mig knappt
hafva erfarit en ljufligare känsla, än då jag klockan half
tre på morgonen såg mig åter i mitt stilla rum, i sällskap
med en kopp kallt thé och ett stycke bröd, samt utsigt åt
min hvita, bäddade säng; ljuset som brann så stilla, lugnet,
ensligheten, den djupa tystnaden — jag tyckte mig ur
helvetet hafva kommit i paradiset!
Den 4:de Juni.
’"San Gennaro in compagnia con la Madonna hanno
"fatto fermare la lava!" hörde jag i går afton en tysk
bokhandlare med mycket eftertryck förkunna några
italienska herrar, som smålogo med misstrogna miner.
Emedlertid är utbrottets fara, för närvarande, verkeligen
öfver-stånden och lavaströmmarne hafva stadnat sitt lopp. Det
påstås att minst 4 0,00 0 lazzaroni ocb facchini blifvit
derigenom bedragna i sitt hopp, och att de med snåla,
längtande blickar betraktat det växande utbrottet, som
lofvade dem tillfälle att plundra och rikta sig under någon
stor allmän förödelse. Jag skulle efter detta folks utseende
och väsende kunna tro det.
Neapels befolkning gör verkeligen ett sorgligt,
frånstötande intryck. I Rom stodo eller sutto menniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
