Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•313
Vid Baja kastade vi en bliek på ’ Pisciue
Admirabi-lis", på "Maro Morto" oeb på de Elyseiska fälten — mera
märkvärdiga genom skaldernas beröm öfver dem, än genom
sin egen natur, gladde oss åt den sköna ruinen af
Nep-tuns-templet vid stranden och begåfvo oss mot aftonen
öfver hafvet till Ischia.
Tanken att från Baja resa öfver till Ischia hade
uppstått hos den lifliga unga fru M., som har ett eget,
på en gång saktmodigt och bestämdt sätt att drifva igenom
saker, och som derföre blir belt naturligt och behagligt
den ledande. Man gör gerna så som hon vill, ty hon är
klok, fintlig och älskvärd. Hon äfven ackorderade med
roddarne, afskcdade lugnt de rofgiriga och antog två unga
bröder och ovanligt hyggliga ynglingar, som hade egen båt
och voro färdiga att i den för billigt pris föra oss öfver
(let nästan fullkomligt lugna hafvet emellan Baja och
Ischia, en fart, såsom det sades, af högst två timmars
tid.
Vi inskeppade oss i den lilla rödmålade båten, rodde
omkring Cap Misenc, kring hvars ofantliga, lodrätt
uppstigande klippbröst hafvet làg spegellugnt och klart. Der
uppe stod fordom — säges det — Cornelias, Gracchernas
moders sommar-villa; der äfven lät M:me de Staöl sin
tjusande Corinna improvisera och förtjusa många och äfven
mig, som vid sjutton års ålder blef halft tokig af längtan
till Corinnas lif och land. Der är nu ingenting mera att
se, utom gräsvallen som täcker jorden, och den evigt sköna
utsigten åt alla håll.
Vi kommo förbi Procida. Den höga spetsen af Ischia
reste sig, fastän på afstånd, oss till mötes; men vind och
vågor, ehuru ej starka, voro emot oss, färden räckte öfver
fyra timmar, natten kom, och under större delen af färden
sågo vi intet utom det stjernrika hvalfvet, som lyste vår
färd, och glöden ur Vesuvius, som fjerran ifrån glimmade genom
nattens mörker. Luften var fuktig, men icke kall, och
färden ej utan sitt eget vilda behag. Den äldste af de
unga roddarne uppmuntrade sig och brodern med utrop
sådana som dessa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
