Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•817
Under våra besök i stadens trädgårdar hade fru M*s
lilla knähund kommit bort. Vi begynte söka den och
åtföljdes snart af ett helt tåg halfstora gossar och flickor,
som nästan alla oförsynt tiggde och pockade på bajocci.
Omgifven af en sådan hop retirerade jag mot stranden och
i båten, der båtkarlarne sökte liålla mig fri för den
på-trängaude mängden. Nu kom äfven fru M. jemte herrN.,
som lyckats få reda på den lilla hunden och bar den på
armen. I samma ögonblick fyllde sig stranden af hundrade
utaf stadens förhoppningsfulla ungdom af båda könen,
hvilka mangrant skreko, skrattade, hojtade vildt och
pockade på penningar. Några ville ha för det de sökt
hunden, andra för det de sett honom, andra för det de sett
herr N., som bar huudeu, alla för det vi voro främlingar
i staden; och då vi, efter att hafva gifvit några bajocci,
lade ut från stranden, sprungo unga män och flickor efter
oss i vattnet, sökte fasthålla båten och, då det ej
lyckades, hälsade oss med gälla, hotande rop och med ett regn
af stenar, en del stora nog för att de skulle kunnat
allvarsamt skada den de träffat. Endast dan skyndsamhet,
med hvilken våra roddare aflägsnade oss från stranden,
satte oss i säkerhet för dessa unga vildar, II. M.
Konungens af Neapel undersåter och den påfliga kyrkans barn.
Fru M. fick dock en kontusion af en sten, stor som en
kanonkula.
Den uppsåtliga vårdslöshet, som den romerska kyrkan
visar i afseende på barnens uppfostran, bär sina frukter,
och torde bära dem en dag i en annan riktning än de
kloka fädren tänka.
I vår lilla "Villa Pisani" njuta vi dock af djup frid.
Vårt värdfolk, Crescens och hans hustru Irene, äro
särdeles välmenande och beskedliga. Crescens, en försvarlig
kock, kokar åt oss förträffliga soppor; och fikonen, som
begynna mogna, äro makalöst goda. Skugga hafva vi föga,
och den finnes föga på ön, men dennas grönskande höjder,
dälder och täcka villor och det stora omgifvande hafvet
göra den pittoresk, "un vero paradiso ’ försäkrar vår värd.
Fru M. är glad, god, full af behaglighet och företagsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
