Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ischia <lrn 10 Juli.
Ilelt visst har Ischia något gemensamt med en af
Odysséens förtrollade öar! Visst är det åtminstone att
man icke lemnar den när inan vill. Motvind och höga
vågor, la Signora Napolitana, som ännu ej kommer, och
vissa andra öfvertalningar hafva låtit mig dröja här ännu
några dagar, — mig icke emot, ty Ischia har blifvit mig
behagligt och kärt. Emedlertid har följande tilldragit sig
här.
I förrgår var herr S. så upplifvad af en förbättring
i sitt hälsotillstånd af baden och af en guitarr, som ban
fått från Neapel, att han föreslog oss att nästa morgon
frukostera i kostymer. Vi samtyckte, och i går på
morgonen trädde vi ur våra rum ut på piazzan, alla i förvandlade
gestalter och under höga utrop af den öfverraskning vi
väckte hos hvarandra. Den allvarsamme Waldensaren hade
gjort sig mesta besväret med sin kostym och var
verkligen med beundransvärd sinnrikhet utstyrd som
"Anti-bri-gand", såsom han kallade det, hvilket gaf honom ett högst
förskräckande utseende. Min blonda landsman, med
svärtade ben och armar, tog sig ej illa ut som neapolitansk
fiskare i italiensk sommardrägt med röd mössa och guitarr.
Psyche kom med en krans af mörkröda rosor kring sina
bruna lockar och med ett såll fyldt af rosor i handen,
klädd som blomsterflicka — allrakäraste! Jag bar ett
rödt hufvudkläde, såsom landets qvinnor bruka, och hade
min svarta polka garnerad med passions-blommor. Man
sade att jag liknade en Sibylla. Vi frukosterade i våra
kostymer uti vinrankornas skydd vid ett blomsterklädt bord,
glädtigt, och till stor fröjd för folket vid vår villa, som
kom att se på oss och var förtjust i synnerhet öfver "it
Signor Brigante" såsom de envisades att kalla honom liuru
mycket han än genom detaljerna af sin kostym sökte
bevisa dem, att han var en "Anti-brigante", utrustad blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
