Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•342
ändå icke kom, blef bon äfven litet öfvermodig, och klockan
elfva utropade hon: "jag lofvar er att mottaga hans hand,
om han kommer ännu i denna dag!" Och derpå gingo vi
till sängs. Kloekan half tolf koin Herkules.
"Nå väl, Elsa?’" sade jag litet meningsfullt morgonen
derpå. Hon smålog, men icke gladt, och såg litet
ängslig ut.
Hans fasta och manliga hållning lät dock förhållandet
snart blifva lugnt och klart. Han har ett rum i samma
liötel som vi ; vi taga våra måltider och göra promenader
tillsammans. Om aftnarna läser han högt något af
Channing (Amerikas store och gode Channing!), som han
mycket älskar, eller ur någon annan god författare, ibland ock
någon tidningsartikel. Med Elsa är han mera som en
"père noble" än en älskare, och det kläder honom som en
äldre man, passar hennes barnsliga sinne och ger åt deras
förhållande en trygghet och ledighet, som det gläder mig
att se. Alla tre hafva vi föreningspunkter i vår
uppfattning af lifvet, så väl det allmänna som det enskilta, i
det som utgör folkens och individernas väl eller ve.
Samtalet emellan honom och mig omfattar stundom rätt
allvarsamma ämnen, och då tiger liten Elsa; men när vi vilja
afbryta det för hennes skull, säger hon: "Nej, fortfar,
fort-tår, jag tycker om att höra er, jag förstår icke nog
des-"sa ting, men de intressera mig". Och sådana yttranden
göra honom lycklig. Vi sympatisera äfven i smak för ett
stilla lefnadssätt, och så har det kommit sig, att vi tre
främlingar från olika länder, som för några veckor sodan
alls icke kände hvarandra, nu lefva tillsammans likt syskon
och tycka att det vore bra, om det kunde alltid så
fortfara, utom det att Waldo gerna vill förvandla sitt
förhållande till en af oss till ett innerligare. Men derom vill hon
alls icke ännu höra talas. Hon är nöjd att se honom liär
och nära sig, hon tycker om honom som vän, men bon
förblir kall för älskaren, trorj att hon ej kan blifva
annorlunda, och — detta förhållande med dess följder
börjar oroa mig. Hans godhet och ädelmodiga kärlek hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
