Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•357
sidendraperier, blombukettor ocli ljus, och en Maria-bild, i
naturlig storlek, utstyrd såsom en ung flicka, klädd till bal,
stod främst i choret. Predikan om Marias himmelsfärd hölls
i österländsk prakt-styl. Hennes skönhet upphöjdes i
synnerhet. Hennes ögon, kinder, läppar, panna beskrefvo»
och prisades särskilt con amore, likaså hennes juvelskrona
och snöhvita mantel, strålande af diamanter. Så utstyrd
for hon upp till himmelen. "Solen lemnar sitt rum, för att
komma och betrakta henne oeh göra henne en mantel af
sina strålar; stjernorna flytta sig, för att omgifva henne
dansande och bilda en gloria kring hennes hufvud; molnen
skynda sig till hennes fötter, för att tjena henne till
trappsteg. Maria har öfvervunnit döden ; döden sjelf ligger på
knä för henne, tillbedjande. Maria sätter sig på Guds
högra hand och blir vår förebedjerska hos honom. Detta
utgör vår fördel af hennes himmelsfärd. Vi kunna ej
tränga fram till honom, den rättfärdige domaren; vi äro
syndare. Men Maria bär för oss en moders förbarmande
hjerta. Gud kan icke neka henne något. Hon stillar
hafvets storm och sjukdomens plågor. Allt godt kominer till
oss ensamt genom Maria. Derföre låtom oss alla
gemensamt anropa henne att bedja för oss!" Så denna
Mariadikt, i hvilken poeten helt och hållet råkade förblanda den
jordiska modren med den gudomlige sonen.
Om aftonen gafs det största och mest lysande af våra
sorrentinska fyrverkerier med brinnande solar, tempel,
kaskader, m. m. och svärmare och krutgubbar utan tal.
Folket förhöll sig stilla som vanligt, på ett par små
oord-iningar när, vållade af hans kongliga höghet prinsen af
Syracusa. Han satte sig med sina hofherrar framför ett
café vid den stora gatan och slungade derifrån dussintals
| cigarrer ut bland folket; låda efter låda tömdes så. Detta
åstadkom snart en samling af unga och gamla män, som
slogos om cigarrerna och trängde allt närmare inpå
prinsen, som sjelf tog mössorna af åtskilliga hufvuden och
kastade dem långt ut bland hopen för att något drifva den
ifrån sig; men slutligen måste hans hofherrars käppar
hjelpa honom eftertryckligt dermed. Detta uppträde förnyades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
