Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•375
värdiga det gamla fosterlandet, genom deras kärlek till
bildning, vetenskap och frihet.
En fransysk, protestantisk andlig, m:r R. som predikar
här under den preussiska örnens skydd och yttrar sig
strängt nog om neapolitanska presterskapets egoism och
verldslighet, omtalar dock den närvarande erkebiskopen
såsom en i allo vördnadsvärd man, en äkta christen, färdig
alt offra sitt lif för folket, och som visat det äfven under
sednaste förfärliga kolera-epidemi, då han, liksom fordom
Carlo Borromeo, besökte de uslaste boningar och dag och
natt arbetade att hjelpa och hugsvala de till själ och kropp
nödställda. Hvad han och många välsinnade här, äfven
reformernas vänner, icke synas förstå, är hvad abbé
Lam-bruscini uttalat i dessa ord:
"Såsom basis för den politiska reformen behöfva vi
"en religiös reform, en reform icke i ord, utan i
sjelf-"va verket, en reform, stor, uppriktig, fullständig, sådan som
"man ännu icke velat eller tänkt sig den." Och
Lambru-scini begynte derföre — och begynte väl — med att
uppfostra barnen. Han ville hos de små gifva samvetet dess
rätt, upplifva känslan för pligten, kärleken till allt som är
rent och stort.
Om Bianchinis stora arbete öfver "il ben vivere
so-ciale" måste jag säga, att jag der läst med största nöje
några kapitel, synnerligen det om lyxen, ett ämne, som jag
ingenstädes sett bättre och fullständigare behandladt. Men
i frågan om de medel, genom hvilka ett sjunket folk kan
återuppresa sig och lyxen åter blifva en källa för
folkets blomstring, i stället för en källa till dess förderf, i
frågan om hvad som skall frambringa den "högre takt, som
anvisar den rätta proportionen och den goda riktningen
"vid användandet af lifvets håfvor" — är Bianchini i sin
bok lika svarslös, som han var det under mitt samtal med
honom. Han anbefaller "en god vilja, och ett vaket sinne
"för det allmänna bästa hos de — styrande.’’ Om de
enda fullt verksamma och stora medel, genom hvilka fria
folk kunna gå framåt och sjunkna åter upplyfta sig — de
ädla friheterna inom det politiska och det borgerliga lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
