- Project Runeberg -  Lifvet i gamla Verlden. Dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland / Förra bandet, Andra delen; Italien /
381

(1860-1862) Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•381

och väsen — de guldgula tillbakakastade slöjorna gjorde
sitt till det soliga intrycket — så behagliga i sitt sätt att
vara, att det var omöjligt att icke tycka om dem och att
icke känna sig väl här. Jag tycker mig hafva känt er i
tusen år!" sade mig den vackra Abbedissan i det hon såg
på mig med ett uttryck, som lyste af välvilja. Hennes
hållning var furstlig af värdighet och behag. Liten Elsa
fick den största håg att säga farväl åt verlden och
Wal-densaren och att stadna här. Men man måste nog vara
litet af guldfisk-natur för att länge finna sig väl i detta
slags still-lif. När vi afreste samlade sig nunnorna på den
vackra, af stora träd skuggade gården och i det stora
porthvalfvet, för att säga oss lef-väl. De kysste sina händer
åt oss, nickade och vinkade, sågo så vackra och så lyckliga
ut der de stodo i sina lysande hufvuddrägter, att jag
kände mig liksom litet biändad deraf. Först sednare infann
sig frågan: "till hvad mål så stora medel V" Ty klostret
är ofantligt rikt. Sannt är att ett- hospital för sjuka
qvin-; nor, som skola vårdas af nunnorna, står i sammanhang med
klostret. Kanske hade jag orätt då mig syntes, att de goda
systrarne tänkte vida mindre på detta, än på
Mercato-tor-I get, guldfiskarne och de förgyllda målningarne*).

Under alla dessa och andra färder i Neapel har jag
temligen väl lärt att känna staden. Den är till större
delen en sammangyttring af gator, små gränder och torg utan
all skönhet. Egendomlig är i synnerhet den del, der
guld-och silfverarbeten och alla slags nipper — neapolitanska
folkets fägnad — hafva sina bodar. De äro i stor mängd.
Skön är allena trakten, som närmast omger hamnen, med
torgen Santa Lucia, Largo del Castello, (med dess sköna
Fortuna Medina) Largo del Palazzo o. s. v., samt stadens

*) liland Neapels qvinnor hafva under sednare ar tvenne
utmärkt sig som fosterländska skaldinnor af ingen vanlig
kraft och ingifvelse. l)en ena af dem tillhör den bildade
klassen; hennes idealer af det menskliga lifvet äro af högsta
art, hennes språk eldigt och starkt. Den andra är en flicka
af gatans barn, men, upptagen och omhuldad af Neapel»
ädla fruar, har "la Milli" blifvit cn eldig "improvisatrice"
för ädla och fosterländska mfd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifigamla/2/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free