Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•401
Det var i Palermo, som Wilhelm den godes unga
brorsdotter Rosalici, i blomman af sin ålder och skönhet,
öfvergaf ett hof, fullt af tjusningar, för att i en ödslig
grotta lefva allena för bönen och umgänget med de
himmelska tingen, och der försvann för menniskors blickar
ända till dess flera århundraden sednare en syn af några
herdar lät upptäcka hennes ben, hvilka, — så berättar
traditionen — förda i procession genom Palermo, räddade
staden från en förhärjande pest.
Det var i regn och dimma, som vi kommo upp till
Monte Pellegrino och till Santa Rosalias grotta. Kanske
var det derföre, som hennes hvilande bild i denna
märkvärdigt bildade grotta, ljusen, friden der, medan regnet
strömmade derutomkring, gjorde på oss ett. så ljust intryck. Den
unga flickan är afbildad i samma ställning, uti hvilken,
enligt sägen, hennes kropp blef funnen, liggande på grottans
altare. Klädningen är af massivt guld; ansigtet, af hvit
marmor, har ett obeskrifbart uttryck af oskuld, godhet och
extatisk glädje, under det hon synes lyssna till en himmelsk
musik — hörbar blott för henne. Hon håller handen bakom
sitt öra lyssnande, och öfver armen faller hennes rika hår.
Lampor brinna kring den sköna bilden och sprida öfver
den ett mildt sken, kasta äfven ljus uppåt grottans höga
hvalf och dess underliga bildningar. Några jägare och
herdar — vilda gestalter — kommo in i grottan och
böjde fromt knä vid Santa Rosalias bild. Jag är glad att
hafva sett den. Ett lif af bön utan arbete är icke mer
och bör ej vara idealet af den frommes lif: men Santa
Rosalias bild andas en frid och en fröjd, som, en gång
sedda eller kända, lemna ett ljust sken qvar i själen,
såsom vissheten om ett inre lif, en inre fröjd, den lifvets
stormar och dimmor ej kunna åtkomma. En ymnig källa
af friskaste vatten sorlar i Santa Rosalias grotta, har sitt
ursprung der och förser folket i nejden rundtomkring med
oskattbar vederqvickelse. Frid med dig, sköna Rosalia!
Må din oskyldiga ära länge sprida glans öfver din
födelsestad, och din sköna bild, ditt himmelska uttryck draga
Fr. Bremers Hesa. II. 2 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
