Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Not, N:o 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•409
ty tillfälligsvis hade han sjelf gifvit mig något att skrifva. Han
gick ur sitt hus med sin anteckningsbok i handen, då trupperna
på flottan, som låg vid ßetina, kommo och besvuro honom att
rädda dem från det öde, som hotade dem, (ty denna köping ligger
vid foten af Vesuvius och man kan derifrån blott finna räddning
öfver hafvet). Han förändrade dock icke sin föresats, utan
fullföljde med heroiskt mod hvad han från början företagit endast af
nyfikenhet. Han låter galerer komma, går sjelf om bord på en af
dem och afreser i afsigt att se livad hjelp han kunde gifva icke
blott åt Itetina, utan åt alla andra sma städer, som voro hotade
på denna kust, hvilken för sin skönhets skull ar tätt bebyggd.
Han skyndar sig att komma till stället, hvarifrån hela verlden
flyr och hvarest faran synes honom störst, men med en så
fullkomlig sinnesnärvaro, att så snart han märker någon rörelse eller
ovanlig bildning af det underliga molnet, dikterar han sina
observationer deröfver.
Redan flög askan omkring på hans fartyg och blef ymnigare
och hetare allt eftersom man närmade sig stranden; redan
ned-föllo omkring dem kalkartade stenar samt andra, helt svarta och
halft pulveriserade af eldens häftighet; redan tycktes hafvet draga
sig tillbaka och stranden blifva otillgänglig genom stora block och
stycken af klippor, hvarmed den var betäckt, då min farbror,
efter några ögonblicks ovisshet, säger åt sin styrman, som rådde
honom att söka öppna sjön: "Lyckan gynnar den modige; vänd
åt Pomponiani sida."
Pomponianus var vid Stabiæ på ett ställe, afskiljdt derifrån
genom en af de små vikar, som hafvet biidar på dessa stränder,
hvilka bugta sig flerfaldigt. Ilan hade vid åsynen af faran, som
ännu var aflägsen, men syntes ständigt komma närmare, låtit lasta
alla sina möbler på fartygen och väntade, för att aflägsna sig,
blott på en mindre ogynnsam vind. Min farbror, för hvilken denna
samma vind hade varit gynnsam, nalkas honom, finner honom
helt darrande, omfamnar, tröstar, uppmuntrar honom, och för
att genom sin egen trygghet skingra sin väns fruktan låter han
bära sig till badet. Sedan han badat sig, sätter han sig till bords
och spisar aftonmåltid med hela sin vanliga munterhet eller
(hvad som icke är mindre stort) med allt utseende deraf.
Emellertid såg man från flera ställen af berget Vesuvius stora flammor
och eldar lysa, hvilkas sken ännu mer ökades af mörkret. Min
farbror, för att lugna dem, som åtföljde honom, sade att hvad de
sågo brinna vore byar, som dc förskräckta bönderna öfvergifvit och
som blifvit lågornas rof. Sedan lade han sig ned och sof en
djup sömn, och som han var stark och fctlagd hörde man från
förrummet honom snarka. Men omsider begynte gården, öfver
hvilken man kom till hans rum, fylla sig så starkt med aska att,
om han hade stannat der litet längre, skulle han icke mera
kunnat gå ut derifrån. Man väcker honom; han begifver sig ut och
går att förena sig med Pomponianus och de andra, som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
