Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ännu på Sicilien. Resor på dess östra kust. Messina, Taormina, Etna, Catanea, Syrakusa. Minnen och frågor. Jettarne och Jupiter. Enslighet i Messina. Diodorus af Sicilien. Regnväder och solskensblickar. Blickar åt Österlandet. Till Malta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagades morgonen öfver Messinas sköna hamn, dess vackra
skeppsbro — särdeles lik Stockholms skeppsbro — med
sin långa rad af välbyggda hus och en mängd
handelsfartyg på redden, dess ståtliga Molo och starka fästning.
Messina såg mig ut som en trefsam, men ganska vanlig
handelsstad, icke vacker eller pittoresk såsom Palermo.
Öfver staden höjde sig gröna, med träd planterade kullar;
och midtöfver — på andra sidan sundet — lyste hvitgrå
i det matta solljuset staden Reggio på Calabriens
fruktbara, men bergiga jord. Vi blefvo två dagar i Messina
under nästan oupphörligt regn. I Messina regnar det
ständigt sade man oss. Tredje dagen begåfvo vi oss å
väg till Syrakusa. Morgonen är mulen, men det håller
dock upp. Vagnen är beqväm, de tre hästarne goda,
vetturino’n, som vi tingat för 10 dagar, en kusk af prima
qvalitet. Vår Herkules sitter bredvid honom för att andas
den friska morgonluften, hvilket lemnar liten Elsa och mig
fritt rådrum och fri utsigt i vagnen, och detta behagar
oss öfvermåttan. Det är oskattbart att så få fara utan
att beständigt se midt framför sig ett annat ansigte, om
äfven en väns. Med den stora naturen vill man helst vara
allena, anlete mot anlete. Och naturen syntes så stor, så
härlig hela denna dag, under det vi foro genom
orangelundar längs med hafsstranden, hvars vågor häfde sig —
men utan blåst — skummande liksom till omfamning mot
stranden, som grönskade skön efter de starka regnen och
tycktes le under böljornas dånande slag. Och regnet föll
nu icke öfver oss såsom vanligt sedan en tid; det höll
upp, det klarnade mer och mer ju längre vi kommo ifrån
Messina, och solen, som sökte göra sig väg genom
molnen, målade de skönaste dagrar af violett och guld på
hafvet och Calabriens i fjerran tillbakavikande kuster.
Framför oss log himlen klar, jorden doftade ljufligt och friskt,
vägen var ypperlig, vagnen rullade såsom på golfvet. Mot
aftonen fingo vi Etnas spets i sigte. Den var täckt af
snö, en krans af lätta rökmoln drog långsamt der nedanom.
Det var vid solnedgången, en gyllene solnedgång, full af
gyllene löften för vår resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
