Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ännu på Sicilien. Resor på dess östra kust. Messina, Taormina, Etna, Catanea, Syrakusa. Minnen och frågor. Jettarne och Jupiter. Enslighet i Messina. Diodorus af Sicilien. Regnväder och solskensblickar. Blickar åt Österlandet. Till Malta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
alster (88 geografiska mil i omkrets) reser sig tvärt ett
trubbigt born, eller något som liknar en vårta på ett
jettebröst. Det är kratern, bergets mun. Den var nu
hvit af snö, och snö låg äfven rundtom nedanför toppen.
Hvita skyar blandade sig med en sömnig rök, som steg
långsamt ur bergets innandöme liksom dess andedrägt.
Hela denna scen är mindre skön, än stor, väldig och
mångfaldig, såsom en historisk Eon. De, som på
Taor-minas höjd byggde den fordom mäktiga staden, hafva hyst
gtora tankar om menniskoniakt och välde. Men vi stodo
nu på dess ruiner. Naturen och menniskoanden allena stå
oförvanskliga, evigt unga, evigt segrande öfver alla ruiner
på jorden.
Hela vägen från Giardino till Catanea är ett
fortfarande stort skådespel. Vägen följer hafsstrandens bugter
på allt brantare höjder. Cyklopernas mörka vidunderliga
klippor stiga ur den klara hafsspegeln på venster hand,
med minnen 0111 Polyphems och UlysBes’8 ohyggliga
bedrifter; pä höger hand har man ständigt Etna ined dess
dels sköna, dels dystra bildningar — en jordisk verld i
sammandrag. På en färja foro vi öfver den lilla, snabba
floden Kymetes, som, lik ett silfverband, slingrar sig genom
de gröna fälten vid Etnas fot och bär dess snövatten ned
till hafvet. I god tid på eftermiddagen voro vi framme
vid Catanea, Etnas stad (såsom den ock kallas), mer än
en gång omstörtad af den förfärliga grannen, men
lifs-stark nog att ständigt phænixlikt stå upp igen. Så står
nu, efter flera från Etna utgångna jordbäfningar och efter
det sednaste förfärliga utbrottet af Monte Itosso, Catanea,
ehuru omgifven af lavaströmmars svartnade armar, skönare
ån någonsin, den vackraste och största af Siciliens städer
näst efter Palermo. Man öfverraskas af mängden breda
gator, vackra huB, torg, fontäner, af de präktiga kyrkorna,
synnerligen Domkyrkan, byggd på ett Minervatempels
grund. Man måste förvånas öfver menniskornas mod —
eller lättsinne — att uppbygga så mycket stort och skönt
på en så oviss, så bäfvande grund, att plantera lustgårdar
vid foten af härjaren, som i dag eller i morgon kan om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
