Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ännu på Sicilien. Resor på dess östra kust. Messina, Taormina, Etna, Catanea, Syrakusa. Minnen och frågor. Jettarne och Jupiter. Enslighet i Messina. Diodorus af Sicilien. Regnväder och solskensblickar. Blickar åt Österlandet. Till Malta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
hyiirandra på fästet rundt om jetteberget med den
snöhvita hjessan, lyftad i ljuset mot höjdon, medan vid dess
fötter den grönskande, vänliga jorden hvilade i
skymningens skuggor och hafvet blef allt stillare, allt ljusare, allt
mera himmelsblått! — Det är omöjligt att se något på
en gång mera skönt och storartadt.
Skön var också morgonen, då vi lemnade Lentini
(fordom en mäktig stad, nu en usel by); ty den var mild
och mjuk. Aldrig under min bekantskap med
Medelhafvet hade jag sett dess bölja så spegel-lugn och klar. Den
skönt belägna staden Augusta speglade sig och sina gröna
lundar deri, innerligen täckt. Morgonfriska dofter hälsade
oss från orangelundarne längs vägen, från de vilda
hysop-buskarne och andra starkt luktande kryddväxter, på hvilka
Siciliens jord är så rik. Marken var grön, såsom hos oss
i Juni, och prydd af en mängd ljusgridelina, välluktande
liljor, liknande svärdsliljorna i våra trädgårdar, men smärre.
Väl odlade hveteàkrar lyste smaragdgröna i den stigande
Bolen; öfverallt syntes landet bördigt och vackert;
kaktusplantor af gigantiska dimensioner klättrade uppför bergen
och bildade här och der häckar längs vägen och åkrarne ;
emellan olivlundarne vallade herdar stora flockar af får och
gotter med silkesmjukt hår och prydligt vridna horn.
Etna drog sig allt mer och mer tillbaka; snart
försvann det ur synkretsen. Vi nalkades Syrakusa.
Landskapet blef ödsligt, marken stenig, jorden kal.
Så kommo åter berg eller rättare sagdt klippor med
djerfva armar och uddar, stora hålor, grottor och grafvar,
lemningar af borgar, tempel, monumenter, och — så kommo
vi fram till Syrakusa, fordom en ofantlig stad, innefattande
fem städer med 400,000 innevånare, nu en liten befästad
köping på don lilla halfön Ortygia, som skjuter sin uddo
ut i hafvet. Nejden rundtomkring syntes kal, obebodd.
Långt bort till höger reser sig på en hög kulle tornet,
som utmärker platsen för Epipoli. Dionysos’», tyrannens,
fordna borg. Det beherrskar nejden, ett stort minne af
en förgången tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
