Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. I Alexandrias hamn. Resa och ressällskap från Malta. Furstinnan och Professorn. Storm och stillhet. Pesten och protesten. Jag får ej se Pyramiderna. Men jag får se Palestina. Besynnerlig skickelse. En omvändelse genom David Strauss. Syriska hafvet. Ankomst till Palestina. Jaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i o
Egypten oeh Palestina har jag intet val. Jag mdsle se
Palestina och måste derföre öfvergifva Egypten, ehuru
mycket det kostar på mig att ej få se Nilen (Moses’
lotusprydda vagga), Nildalens kolossala tempel, öknen och
pyramiderna, — de stora monumenterna af en stor
egendomlig kultur och en stor historia. Men det måste blifva
dervid. Jag ser det klart, äfven i det oväntade tillfälle
— rättare den skickelse — som jemnar min väg till
Jerusalem och låter mig utan stor svårighet och utan fara
nå min resas förnämsta mål. Innan jag talar mera derom
måste jag säga några ord om min resa från Malta.
Den 15:de om morgonen lyste Frankrikes flagga på
den ståtliga ångaren Borysthfene i Maltas hamn, och
himlen klarnade, solen sken. Vinden var häftig ännu och
vågorna gingo höga, men åt ett motsatt håll med de
föregående dagarnes vind och vågor. De farande molnen, de
skummande böljorna visade nu österut. Utan att vara
vidskeplig kunde jag känna det som ett godt tecken. Min
artiga, vänliga vard, konsul (nu mera ministern) Zimelli
följde mig ned till stranden; min förträffliga vän Dr.
Wisely förde mig om bord, och föreställde mig der för en
äldre, något korpulent herre, hvars anlete vittnade oin ett
öppet och redligt sinne och tillika var den mest talande
spegel af godmodighet och godt humoristiskt lynne.
Mannen kallades professor Lewison. Af judisk härkomst, men
sednare omvänd till christendomen, var han nu Rysk
undersåte och lärare vid universitetet i — Petersburg tror jag.
Lärda undersökningar hade fört honom till Jerusalem, der
han, bosatt sedan ett år, hade företagit sig att öfversatta
och sjelf" trycka Samaritanernas bibel. För att förskaffa
sig trycknings-materiel hade han rest till Paris, och
återvände nu till Jerusalem i sällskap med den ryska
furstinnan Shahovskoy, som ville vallfärda till de heliga orterna,
oeh hvars beskyddare under färden han åtagit sig att vara.
Detta allt fick jag veta dels af M:r Wisely, dels af
professorn sjelf under det vi samtalade uppe på däck och
fartyget låg för ankar i Marsamusctto’s hamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
