Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
kan hafva ganska rätt, då ht.n säger: ’Den graf, i
hvilken Herren legat och sora turkarne innehafva, den
frågar Gud lika mycket efter, som efter alla kor i Schweits."
Men det är menniskor och christna tillbörligt att känna
det annorlunda. Är det oss icke dyrbart att gå till våra
älskades grafvar, att kläda dem med blommor till tecken
af vårt trogna minne, och att vid dem påminna oss hvad
de bortgångna varit för oss? Detta är naturligt, vackert
och godt så länge som vi icke stadna blott vid grafven,
utan taga den för hvad den är, den älskades sista jordiska
hvilobädd före hans uppståndelses morgon, för stället,
hvarifrån hans stoft talar till oss om lifvets förgänglighet
och om lifvets högre mål. Min frälsares, min högsta
välgörares graf, rummet, der min herre och mästare legat,
kunde ej vara mig likgiltigt, äfven om jag icke sökte
honom — ej ens hans stoft mera — der. Men jag hade
läst lärda och äfven fromma mäns kritiska undersökningar
öfver sannolikheten, att grafkyrkan är, såsom det
uppgifves. bygd på det fordna Golgatha, och de, som förnekade
det, syntes mig hafva rätt; denna tro blef mig till
visshet, när jag från min terrass på Sions berg betraktade
stället, der jag ser uppstiga den heliga grafvens kupol.
Ty den judiska kungaborgen, — det betviflar ingen, låg ju
på Sions berg; och huru kunna tro, att ’
hufvudskalleplat-sen" låg så nära kungaborgen, att Juda konungar och
drottningar ständigt måste hafva den under ögonen.
Chri-stus, så säger dessutom den Heliga Skrift, korsfästades
vlotn stadens mur. Att den del af Jerusalem, som nämnes
Sions berg, verkeligen är det gamla Sions-berget, vet jag
icke att någon betviflar; gamla grundmurar och dess läge
vid Hinnoms dal,- in. m. sätta detta utom tvifvel. Men
om stället, der nu grafkyrkan står, skulle legat utom
stadsmuren, så hade staden — i Ilerodes’ tid stor och
folkrik — varit, just i detta vigtiga qvarter, — Sions —
alldeles onaturligt smal. Det var så’edes utan ringaste tro,
som jag gick till Christi graf, — som jag gick till den
heliga grafvens kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
