Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Fransiskaner-munk; vi släppas in, men de mohamedanska
damerna måste blifva utanför. Derinne se vi en liten väl
vårdad trädgård med gångar, kantade af rosen-marin, arbor
vitae, myrthen, malört m. fl. symboliska örter. Cypresser,
törnebuskar och passionsblommor pryda särskilt några
ställen. Ortens högsta, evigt vördnadsvärda prydnad och
minnesvårdar äro dock dess olivträd. Några af dem se så
ålderstigna ut, att man ovilkorligt frågar om de icke kunna
vara desamme, under hvilka Jesus kämpade andeligen och
bad under en nattlig stund, hvars ångest ännu ingen
men-niskokänsla mätt. Det hörer till det egendomliga af detta
märkvärdiga träd — oliven, — att det är odödligt. Det
kan stå grönt och fruktbärande från århundrade till
århundrade, ja — såsom jag hört försäkras — under
årtusenden; och när det nedfaller eller afhugges sända de
lifsstarka rötterna upp nya qvistar, som växa upp till nya
träd. Det många århundraden gamla trädet känner man
igen derpå, att stammen delar sig eller brister och bildar
liksom en krets af skiljda stammar, som blott sammanhänga
vid roten och i kronan, hvilka grönska icke mindre skönt
och mindre fruktrikt för det. Vid hög ålder framträda
många besynnerliga bildningar och gestalter af trädet. Jag
har aldrig sett några träd med så mensklig fysionomi,
som dessa urgamla olivträd. Här, i Gethsemane, äro i
synnerhet två eller tre, som man icke kan betrakta, utan
att besynnerligen gripas. De starka, klufna stammarne,
dels vridna, dels fårade och märkta såsom af djupa tankar
och tårar; den rika skugga, som sprides under deras
mäktiga, uträckta grenar, fulla af löf och af frukter, (nu bittra
men — när de mognat — fulla af ljuflig olja.) O! dessa
träd! jag hade velat knäfalla vid dem, och omfatta dem
med mina armar, trycka mot deras bark mina läppar, mitt
hjerta cch — —; men flera personer voro i trädgården
och — jag skämdes att gifva mina känslor luft. En liten
flock barn, ledd af katholska barmhertiga systrar, vandrade
i gångarne, ett par herrar och trädgårdsmästaren "Fräter
Antonio", som pysslade här och der. Han hemtade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
