Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110-
paré’fram och åter omkring oss till den arabiska
församlingens stora förnöjelse.
Bethaniens by består af ett par dussin stenkojor.
nästan alla af uselt utseende, så när som på en, i hvilken
man samlat åtskilliga bildhuggerier och marmor-basreliefs,
fundna på stället, och hvilka utvisa att Bethanien haft sin
tid af storhet och förfining. Man kallar denna boning
Marias, Lazari systers hus.
På återfärden till Jerusalem togo vi vägen öfver
Olivberget. Icke långt ifrån Bethanien begynner på denna väg
en sträcka af dälder eller fördjupningar emellan bergen,
som äro rikt planterade med aprikos- och mandelträd. De
skola gifva en förtjusande anblick när de stå i blomma,
d. ä. mot slutet af Mars. Nu voro träden kala, och
marken under dem naken och grå. Vägen går temligen högt
öfver dessa dälder — stundom på en helt smal ås emellan
dem — och utsigterna öfver Döda hafvet och den
kringliggande nejden äro städse stora och egendomliga.
På ett ställe under färden sågo vi komma en ung
flicka, hvars hvita tänder och röda kinder lyste emot oss
under en ofantlig börda af sädes-stubb, som hon bar på
hufvudet. "Kunde du bära sådan börda som jag V" sade
hon i förbigående, leende, till min unga följeslagarinna.
’Min moder har icke lärt mig det! svarade denna enligt
arabiskt språkbruk, hvilket innebär att inan för allt hvad
man icke förmår eller kan, skjuter skulden på modren.
När man från denna sidan kominer på höjden af
Olivberget framstår Jerusalem plötsligt och öfverraskande för
ögat. Det var på denna väg, som folket kastade
palm-qvistar för Frälsarens fötter oeh sjöng "hosianna"; det var
på detta ställe, som midt under folkets jubelrop, Jesus vid
anblicken af Jerusalem såg en annan syn, än segerns och
glädjens, grät öfver staden och förutsade dess undergång.
Solen gick ned i prakt bakom den fordom präktiga
staden, som nu stod der lik en i säck och aska klädd
botgörerska så grå, så nedtryckt, så obetydlig. Utanför
St. Stephans port sågo vi den turkiska vakten stå på kullen
och ropa: "Skynda, skynda, porten skall stängas!" Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
