Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Hvardagslif. Vandringar och små uppträden utom Jerusalems murar. Nicephori trädgård. Davids graf. Vår-blommor. Konunga-grafvarne och Scopas. Sheikens hustru. Besök i åtskilliga Harems. Samtal med arabiska fruntimmer om de yttersta tingen. Fromma damer. En lycklig maka och moder. Svarta slafvinnor inom Harem. Qvinnan i Österlandet. Jerusalems gator och Jerusalems befolkning. Mitt nya hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
glest beströdda med olivträd. Efter en god halftimmas
vandring kommo vi till en slags fyrkantig klippborg med
en hvälfd portöppning österut, men bäde port och
borgmur voro tydligen mera än till hälften bäddade ned i
jorden. Inom borgen, på venster hand, äro kamrar i muren.
Märken af pelare, huggna i klippan, och en utmärkt skön
fris med basrcliefs, föreställande drufklasar,
blomsterkransar och palmqvistar, utmärka ingången till de så kallade
kungagrafvarna. Men om dt tillhört Juda konungar eller
sednare förnäma slägter, det vet man icke med visshet.
På händer och fötter måste vi klättra ned i dessa
underjordiska grafkamrar, ej utan möda, men den lönas rikligen
genom åsynen af flera väl bibehållna hvilorum. Massiva
stendörrar lågo bär och der på marken, halft begrafna i
mullen. Triangel-formiga, regelmässigt huggna nischer i
murarne visade ställena, der lampor brunnit för de döda.
Röken syntes ännu här och der på muren. Rummen voro
för det mesta rymliga: man såg i murarne ställena der
grafkistorna stått. Men om de döda, som här hvilat, vet
ingen.
Från kungagrafvame gingo vi upp på den höga
kullen, der fordom låg staden Nob, hvars prester Saul lät
döda. Några cisterner och stora stenhögar äro nu de enda
lemningarne af den fordna staden. Derifrån bestego vi
andra kullar, som sågo ut som om de varit bildade af
aska. Och de äro det äfven, men om dessa ask-åsar äro
af offerdjurs-aska eller af den, som alstrades vid
såpfabri-ker i Jerusalem — derom tvista de lärda. Jag har lust
att tro det förra, dels emedan det ger åt dessa
ask-monu-menter en poetisk slöja — som de väl behöfva — dels
emedan sådana ask-kullar äfven lära finnas nära berget
Gerizim vid Nablus (det gamla Sichem), och för öfrigt
ingenstädes i Palestina; således blott på de två enda
ställen, der judarne hade regelmässig offcrtjcnst.
Härefter trädde vi upp på höjden, som kallas Scopas,
af ett grekiskt ord, som lärer betyda utsigt. Och utsigten
härifrån är äfven högst märkvärdig. "Scopas" är högsta
punkten i en serie af kullar, som på denna sida draga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
