Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Hvardagslif. Vandringar och små uppträden utom Jerusalems murar. Nicephori trädgård. Davids graf. Vår-blommor. Konunga-grafvarne och Scopas. Sheikens hustru. Besök i åtskilliga Harems. Samtal med arabiska fruntimmer om de yttersta tingen. Fromma damer. En lycklig maka och moder. Svarta slafvinnor inom Harem. Qvinnan i Österlandet. Jerusalems gator och Jerusalems befolkning. Mitt nya hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
alls bekymrade sig om mig. Det var en fru af omkring 40
års ålder, med ett blekt ansigte med klokt uttryck, fint
formade ögon och penslade mörka ögonbryn. Ilon satte sig
på en låg divan, lät en slafvinna, knäböjande framför sig,
med vatten begjuta hennes hvita och vackert formade
händer och armar. Sjelf tog hon sedan med händerna af
detta vatten ur handfatet, sköljde dermed sitt ansigte, drog
det upp i näsa och mun, spottade det åter ut och tog det
ånyo upp som förut. Efter denna mindre trefliga, men
förmodligen brukliga, heliga tvagning, vecklade hon ett
hvitt mu8slinskläde kring hufvud och hals, lät en slafvinna
utbreda en matta midt på golfvet framför ett fönster i
djupet af rummet, föll der på knä i det hon förnyade
gånger berörde marken med sin panna under det hon
oupphörligt sakta mumlade. Den goda frun hade väl aldrig
hört uppmaningen: När du vill bedja, så gack in i din
kammare och stäng din kammardörr", hon ville tydligen
bli sedd af menniskomen. Sedan hon väl i tio minuters
tid förrättat sin andaktsöfning kom hon oeh satte sig på
divanen bredvid mig. alltjemt muttrande sakta och fingrande
på sitt radband, — ty muhamedanerne bruka äfven
radband, liksom de romerskt-katholska och grekiska christna,
dock utan kors. —
Genom M:rs J. sade jag henne, sedan hon slutat sitt
muttrande — att jag var glad att se det hon sysselsatte
sig med bön, och önskade veta om hon bad till Allah
eller till Propheten. Hon svarade: "till båda." Jag
frågade om hon ville säga mig innehållet af sin bön ? Härpå
frågade hon litet spetsigt "om jag ville blifva
muhamcdan-ska?" Jag svarade leende, att jag skulle besinna mig
derpå om hon ville säga mig allt om sin tro och lära.
Detta tog hon tydligen upp som ett skämt, dock ej
ovänligt. Jag sade att vi européer vanligtvis tro, att
muha-medanerna anse fruntimmerna icke hafva själar och icke
komma i paradiset efter döden. Hon svarade, att äfven
fruntimmerna helt visst komma i paradiset, dock ej i det
högsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
