Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Hvardagslif. Vandringar och små uppträden utom Jerusalems murar. Nicephori trädgård. Davids graf. Vår-blommor. Konunga-grafvarne och Scopas. Sheikens hustru. Besök i åtskilliga Harems. Samtal med arabiska fruntimmer om de yttersta tingen. Fromma damer. En lycklig maka och moder. Svarta slafvinnor inom Harem. Qvinnan i Österlandet. Jerusalems gator och Jerusalems befolkning. Mitt nya hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
gapa på oss. Af dessa slafvinnor voro några alldeles
svarta och hade ett rått uttryck, andra åter voro
bronz-bruna och hade de fina drag och det själfulla ansigtsspel,
som utmärka Abyssiniens folk. En af dessa qvinnor, som
sades vara en ’"trotjenarinna" och mycket afhållen inom
detta harem, hade ett utmärkt godt och förståndigt ansigte.
Öfverhufvud berömmer man Abyssinierna som de bästa af
tjenare, förståndiga, goda och trogna. Desto mera är det att
beklaga, att detta lilla afrikanska folk, som bibehållit sin
christendom midt ibland muhamedancrna, skall af nöden i
deras land nödgas utvandra, och att många tjena som
slafvar. De äro tydligen en arabisk stam och en ädel sådan
att dömma af dragens skönhet.
En af de hemmablifna damerna — förmodligen en
fru af andra graden — kom i stor negligé och satte sig
hos oss, språkade litet med M:rs J. och beundrade en
qvist med blommor, som hon hade i sin hatt. M:rs J.
ville lösgöra den för att gifva henne, men hon svor vid
Allah »tt hon icke skulle emottaga den. Straxt derpå
sade hon. att hon ändå gerna ville hafva blomman, och
den flyttades nu från den vackra M:rs J . .’s hufvud på
det af den icke vackra Sitti Ayesha, som tog emot den,
obesvärad af sin nyss uttalade ed. Men sådana
meningslösa eder lära i hvart ögonblick attalas af de
muhame-danska fruntimren. Den unga närvarande frun hade ett
utseende, som tydde på råa och våldsamma passioner.
Nu uppstod en liflig rörelse bland slafvinnorna i
rummet, och man förkunnade, att husets förnämsta fruntimmer
voro hemkomna. Snart derpå inträdde tvenne temligen
frappanta gestalter, den ena en några och trettio års fru
i en guldgul drägt af något storblommigt tyg, den andra,
mycket yngre, mycket täck, i svart sidenkofta och
pantalonger med rika guldfransar och galoner. Hon var den
nygifta makan till sonen i huset och var utmärkt blygsam
i uttryck och åthäfvor. Det var icke fallet med den äldre
frun, som med högst ogenerade och ganska litet behagliga
fasoner satte sig i soffan på gås-vis, dragande upp än det
Fi-. Bremer. Resa. III. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
