Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Ridt till Urtas dal. Traditioner och legender. Herodion. Utsigt af Bethlehem. Nybyggaren Meschullam. Fikonträdets trenne skördar. Palestinas jordmån. Urtas dalars minnen och möjliga framtid. Kedron flödar. Folkfest i Kedrons dal. Stor middag i ett Harem. Pascha Soreija. En natt på Oljoberget. Besök i Omars moské. Prins Alfreds intåg i Jerusalem. Besök i synagogor. Karait-familjen. Beredelser till påsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Vi redo nära förbi Rachels graf. Det lilla
kupol-täckta kapellet deröfver liar ofta blifvit förstördt och
upp-byggt å nyo. Hit samlas vid hvarje nymåne judiska
qvinnor för att med klagan och 6ånger fira deras stam-moders
minne. Hennes död (hvarom berättas i första Mose bok,
kap. 35, v. 18) tyckes hafva gjort henne i judiska folkets
ögon till en typ af moderskänslan i dess lidande och
kärlek, och de tro att denna eger en rösträtt i Guds råd
samt kraft att nedkalla välsignelse öfver barn och
barnabarn på jorden. "Ty", säger Herren (enligt profeten
Jeremias) : "’"nian hörer en klagelig röst och bitterlig gråt i
höjdone: Rachel begråter sina barn och vill icke låta
"trösta sig öfver sina barn; ty det är ute med dem." —
Men Herren säger alltså: låt af ditt ropande och gråtande;
ty ditt arbete är icke förgäfves, säger Herren: de skola
igenkomma utur fiendeland." — "Och dina efterkommande
hafva mycket godt att vänta, säger Herren, ty dina barn
ekola komma uti sitt land igen*).
De judiska qvinnorna bedja vid Rachels graf för sig
och sina barn, såsom de romerskt-katholska till Mari».
Bortom denna sed, som vi — evangeliska protestanter —
med rätta förkasta, ligger en åsigt, den vi icke borde
förkasta, — den, af sambandet emellan lefvande och döda
(eller förutgångna) och deras verksamhet.
Vägen — men som egentligen icke är en väg, utan
en mängd gångstigar, hvilka slingra sig fritt genom
markerna oeh bland hvilka man kan välja, - vänder ifrån Rachels
graf åt sydost. Stora utsigter öppna sig öfver den vilda
bergsöknen mot Döda hafvet, hvars blå vattenspegel
skymtar fram vid foten af Moabs bergsvägg. Det volknnlikt
bildade berget. Herodion reser sig pyramidalt och högt ur
de svarta klippvågorna på denna sida om Döda hafvet och
nära derinvid det ändå högre ’’Frankberget", på hvars
topp korsriddarne sägas haft en fästning, hvaraf man ännu
ser lemningar. Det var på Herodions kulle, som Herodes,
kallad ’’den store" — och som verkligen var stor såsom
*) Jer. kap. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
