Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Ridt till Urtas dal. Traditioner och legender. Herodion. Utsigt af Bethlehem. Nybyggaren Meschullam. Fikonträdets trenne skördar. Palestinas jordmån. Urtas dalars minnen och möjliga framtid. Kedron flödar. Folkfest i Kedrons dal. Stor middag i ett Harem. Pascha Soreija. En natt på Oljoberget. Besök i Omars moské. Prins Alfreds intåg i Jerusalem. Besök i synagogor. Karait-familjen. Beredelser till påsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
och med en lång tschibuck är hun en ypperlig sällskapare,
en god, ädelsinnad man.
Den vackra vänliga furstinnan återsåg jag sist eu
afton vid Kedrons flödande bäck — denna har nu upphört
att flöda. — Hon har bott i ett grekiskt kloster under
vintern och sysselsatt sig med de sjukas vård och med
arbete för de fattiga, såsom jag hört det af professoren.
Hon syntes frisk och glad. En god och lycklig natur I
Måtte det gå henne väl 1 . . .
Den evangeliska församlingen åter, bereder sig till
påskhögtiden genom samfàllta bönestunder, som hålla*
tvenne gånger i veckan i en af missionens salar (på .Sions
berg). Den lilla församlingen, som der förenar sig,
uppgår väl till ett hundra personer. Biskop Gobat är
vanligtvis närvarande jemte sin familj. Presterna: pastor
Wallen-tiner, pastor Hefter och den engelska predikanten M:r
Bayley leda vexelvis gudstjensten af böner och sånger. En
tvsk psalm begynner och en engelsk hymn slutar
sammankomsten. Sångerna sjunges alltid liffullt och väl.
Der-emellan beder man, pä knä nedlutad öfver bänkar eller
stolar. (Hvarföre? frågar jag mig. De första christna
bådo stående, men säkert ej mindre ödmjukt och varmt
för det!) Endast männerna bedja högt. "Qvinnan skall
tiga i församlingen’’ är regeln här, hvilket litet förtretar
miss Livermore, en gammal qväkerska och predikerska
från Amerika, »om kommit för att dö i Jerusalem. Man
beder på åtskilliga språk — äfven på hebreiska — om
en ny, fullare meddelelse af Den Heliga Anda för sig, för
hvarandra, för hela verlden, synnerligen "för Israels folk."
I de upphöjda rösterna uttalar sig längtan och behof af
andans gåfvor, ofta ett rent, christligt medvetande, en varm,
religiös känsla. Presterna bedja bäst, ofta mycket bra,
alla hafva de bönens gåfva. Men — mitt hjerta gripes
ej; känner ej igen sina egna, djupaste toner. Jag vet ej
om hjertats djupaste toner kunna anslås i bön-församlingar
af denna art, jag tror det ej. De kunna dock vara
förträffliga för många, såsom väckelse af christligt medvetande.
Men — den bön, som kan göra våld på himmelriket’ ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
