Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Pilgrimsfärd till Jordan. Jericho-dalen och lägret. Det gamla Jericho. Herodes och Christus. Det nya Jericho-Beduinbyn. Pilgrimerna vid Jordan. Tvenne verldsåldrar i tvänne män. Stormig färd till Döda hafvet. Engheddi och Essenerna. Massada sorgespel. Lägret vid Jericho om morgonen. Pilgrimståget till Jerusalem. En blick öfver Palestina, dess folk och historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Ju närmare vi kommo Jericho desto brantare blefvo
höjderna, desto vildare nejden, men också mera storartad.
Arilgen går genom trånga klipp-pass; kullarne bli till berg,
sönderslitna genom djupa klyftor; i brådjupen — flera
hundra fot djupa — sorlar här och der en liten bäck.
Alla gröna växter upphöra; klipporna antaga en mörkbrun
färg, djerft stela former, hotande uttryck. Öknen är här
sträng, men skön — af Johannes döparens skönhet.
Första utsigt man ur dessa dystra bergspass får öfver
Jordans-dalen är öfverraskande härlig och stor. Man àr
ännu högt bland bergen, men nedanom dem utbreder sig
från norr till söder mellan Moabs och Judea bergskedjor
en flera engelska mil bred, grönskande ängsmatta. I dess
midt drar sig en mjukt vägande krans af ljusgrön löfskog,
under hvars gröna hvalf löper, osynlig ännu för den
forskande blicken. Jordans ryktbara flod. Längst bort åt
norr tyckas bräddarne höja sig och blifva till bankar —
en del skoglösa. Söderut blänker Döda hafvet fram
vänligt och ljusblått ur dess dunkla klippgrund. Ju mer vi
»tiga utföre, dess friare blir utsigten, dess skönare och
ovanligare, skådespelet, öfver hvilket den sominarblå himlen
breder sig ljusrik och hög. Men blott ofullkomligt kunde
jag njuta det. Solhettan och hästens stötande rörelse
utföre backarne gjorde 111ig så trött, att jag med uteslutande
kärlek och längtan såg till en enda fläck nere på slätten,
der en hop hvita och blågröna tält lyste i middags-solen.
Det var pilgrimernas läger i Jericho-dalen; det var ock
der, som vi skulle, uppslå våra tält och få hvila.
Obeskrifligt längtade jag dertill. Vi hade ridit i nära sju
timmars tid i det starka solbaddet.
Efter ännu eu halftimmas ridt öfver slätten,
hvarunder vi färdades genom tvenne djupa, forsande bäckar,
och, tack vare våra goda hästar, kommo helbregda öfver,
voro vi framme vid lägret och fingo stiga af. Några
hundrade tält, en del stora och ståtliga, funnos här uppslagnn
på en terrassformig platform längs bugterna af en klar.
forsande liten ström. På en halfö, bildad af strömmen
och något skiljd från det öfriga lägret, slogo vi upp våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
