Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Pilgrimsfärd till Jordan. Jericho-dalen och lägret. Det gamla Jericho. Herodes och Christus. Det nya Jericho-Beduinbyn. Pilgrimerna vid Jordan. Tvenne verldsåldrar i tvänne män. Stormig färd till Döda hafvet. Engheddi och Essenerna. Massada sorgespel. Lägret vid Jericho om morgonen. Pilgrimståget till Jerusalem. En blick öfver Palestina, dess folk och historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Dessa Jericho-boer höra till de jordbrukande
beduinernas klass, oeh hafva fasta boningar, men äro fattigare
och hafva sämre rykte för sina seder, än deras nomadiska
brödra-stammar. De nära sig af åkerbruk och något
boskapsskötsel. Några illa odlade åkertäppor och trädgårdar
omgåfvo den usla byn. Flera utmärkt sköna träd och
frodigt gräs utvisade emedlertid jordens fruktbarhet. Iluru
mycket varmare klimatet i Jordans dal är, än i
Jerusalems, sågo vi deraf att fikonträden, som der knappt
begynt slå ut, här voro fullkomligt |öfvade, och att kornet,
som der ännu ej gått i ax, här redan var gult och färdigt
till skörd. Rotfrukterna tycktes froda sig i den feta, af
källor väl vattnade jorden. Växterna syntes här betydligt
ädlare än menniskorna. Vi gingo härifrån upp på en
liten grön kulle tält utanför byn. Snart fingo vi se en
flock beduiner komma ridande, tydligen med afsigt att
taga oss närmare i sigte. De redo fram mot kullen, (ler
vi stodo, men gjorde halt då Sheik Mustapha gick emot
dem och gaf sig i samtal med deras anförare, hvarefter
de sporrade sina hästar, redo raskt upp emot oss och —
förbi nedåt byn i det de kastade på oss blixtlika blickar
ur deras mörka, eldfulla ögon. Äfven deras ansigtsfärg
var mycket mörk, men flera af dem hade sköna betydande
drag och det var ett riktigt nöje att se dem rida sina
lättfotade, liksom dansande gångare. Arabens ridt visar
ett mästerskap öfver hästen, en harmoni med hans väsen
och lynne, hvarom till och med Europas konstridare ej
gifva någon föreställning. På ett tecken af ryttaren flyger
hans häst likt en fogel öfver backar och buskar; under
sträckande galopp gör ban hastiga volter, som skulle låta
hvarje icke arabisk ryttare falla af; men araben sitter sjelf
på sin häst lätt och ledig som en fogel oeh tyckes vara
ett med alla dess rörelser: och när han det vill, står den
fnysande springaren i ögonblicket stilla och spak som ett
lamm. Hästen är ock arabens största rikedom, ofta hans
högsta kärlek. Det är ganska vanligt, att höra en arab
säga, att han älskar sin häst mer än sin hustru. Och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
