Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Pilgrimsfärd till Jordan. Jericho-dalen och lägret. Det gamla Jericho. Herodes och Christus. Det nya Jericho-Beduinbyn. Pilgrimerna vid Jordan. Tvenne verldsåldrar i tvänne män. Stormig färd till Döda hafvet. Engheddi och Essenerna. Massada sorgespel. Lägret vid Jericho om morgonen. Pilgrimståget till Jerusalem. En blick öfver Palestina, dess folk och historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
sande löfrika öar eller halföar, sedan gick vägen öfver kala
slätter genom en nejd, som blef allt vildare och
ödsligare. Sandklippor och kummel, likt stora grafhögar (men
icke resta af menniskohand) reste sig i klungor till höger
om oss; besynnerliga, men hemska gestalter säsom af
någon utdöd stad, onda menniskors fordna boning, I Hels
underjordiska rike måtte städerna se så ut.
Färden syntes mig lång och tröttsam, ty det. började
blåsa starkt och kallt emot oss. Vinden tilltog med hvart
ögonblick och framför oss öfver Döda hafvet sammandrog
sig en himmel så mörk och hotande, att den icke kunnat
se värre ut öfver Sodom och Gomorra. På en gång
nekade min häst tvärt att gå vidare, vände ryggen åt
Judeaöknen och hufvudet mot Jordanen och blef så stående;
hvarföre, insåg jag snart, då en häftig orkan, åtföljd af
hagel och regn, bröt ut från öknens sida med en sådan
våldsamhet, att jag var glad att endast få den på min
rygg. Mina reskamraters hästar gjorde snart alla såsom
min, och tysta och tåliga sutto vi der, väntande under
den stormiga hagelskuren. Efter en qvarts timma var
den öfver, solen sken åter fram, men emellan hotande
moln.
Efter vid pass tvenne timmars ridt genom den ödsliga
nejden voro vi framme vid Döda hafvet, men som nu
ingalunda var dödt, utan i högst upprördt tillstånd.
Svartsmutsiga och fr&dgande slogo vågorna mot stranden. Denna
var i trakten, der vi gjorde halt, låg och stenig ; men
längre bort, på vestra kusten, reste sig höga klippväggar.
Den östra stranden af sjön var för blicken otydlig af de
mörka moln, som lägrade sig deröfver.
Jag hade sett bland de Schweitsiska bergen sjöar
med nästan likaså ödsliga stränder. Den Sodomitiska
ka-tastrophen och Massadas blodiga sorgespel är hvad som
synnerligen ger Asphaltides-sjö dess hemska karakter.
Dessutom år vattnet i de Schweitsiska bergs-sjöarne klart
som oskuldens samvete, och här var det svart och
smutsigt som synden. Det var stormen, som gjorde det
så. I lugnt väder är det — såsom jag ofta sett det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
