Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Pilgrimsfärd till Jordan. Jericho-dalen och lägret. Det gamla Jericho. Herodes och Christus. Det nya Jericho-Beduinbyn. Pilgrimerna vid Jordan. Tvenne verldsåldrar i tvänne män. Stormig färd till Döda hafvet. Engheddi och Essenerna. Massada sorgespel. Lägret vid Jericho om morgonen. Pilgrimståget till Jerusalem. En blick öfver Palestina, dess folk och historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
ehuru den, äfven der, ej skedda utan svårighet. En af
dessa vägar går ifrån Asphaltides-sjö mot solens uppgång,
den andra är mot nedgången. En af dem kallades, för
dess oupphörliga krökningar, Ormen. Om er fot slinter
under vandringen, så är er död gifven, ty brådjup gapa
rundt omkring. På toppen af denna klippa byggde
öfverstepresten Jonathan en fästning, som han kallade Massada."
Sedan Titus — "menniskoslägtets kärlek oeh förtjusning" —
med en grymhet, som i vår tid ej mera finner något motsvarande,
förstört Jerusalem med eld och svärd, belägrade romarne
Massada, dit en stor del judiska män och qvinnor flyktat.
När dessa slutligen insågo, att allt motstånd var fåfängt,
att de måste falla i romarnes händer, valde de hellre
döden. Massadas befälhafvare styrkte dem deruti och vissa
män utvaldes för att döda alla de andra samt qvinnor och
barn. Så dödades niohundrasextio personer. Endast två
qvinnor och fem gossar undkommo blodbadet. Ett minne
värdigt Döda hafvets strand!
En kloster-ruin ligger vid nordliga stranden af sjön,
ett stycke ifrån denna. Den vittnar om en stor byggnad,
och höga mörka murar stå ännu qvar. Troligen har, under
korstågens tid, fromma själar, christendomens Essener, hår
förenat sig att bedja för offren, som i Döda hafvet funnit
sin graf. Nu äro stränderna öde och döda liksom hafvet;
lifvets kamp och qval, dess kärlek och böner hafva lika
tystnat der — månne för alltid?
Återvägen till Jericho togo vi genom Judea-öken,
öfver de svartnade kullar och högar, som nyss förut hade
förefallit mig såsom lemningar af onda andars bostäder.
På nära håll voro deras skepnader ändå mera besynnerliga
och hemska; det var en stad af ruiner, men utan all
skönhet. En smal gångstig ormade sig längs kullarne, ofta så
smal, att hästens fötter gledo och jorden rasade under dem
nedåt brådjupet. Mer än en gång trodde jag mig få
tumla dit ned med min hilst. Men det snälla djuret bar
mig säkert och lätt öfver de farliga ställena. Beduinerna,
som följde oss — en i spetsen för tåget, en vid dess
slut — sjöngo hela vägen, men så gräsligt och hårdt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
